# ID: svediakorp-gov452072
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,265
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Den europeiska säkerhetsstrategin är ett bevis på att våra transatlantiska förbindelser är unika och oersättliga.
Genom att agera gemensamt kan EU och Förenta staterna utgöra en kraft att räkna med när det gäller att främja våra gemensamma värderingar i världen.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i november betonas EU: s och Förenta staternas gemensamma ansvar inför så stora utmaningar som terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, fredsprocessen i Mellanöstern och bekämpningen av fattigdomen i världen.
Det luxemburgska ordförandeskapet är fast beslutet att genomföra dessa slutsatser.
Jag är övertygad om att dagens debatt i kammaren kommer att underlätta för oss att fullfölja detta åtagande.
Förbindelserna mellan EU och Amerika grundar sig på gemensamma intressen och på främjandet av sådana gemensamma värderingar som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
De stärks också av det ömsesidiga beroendet mellan de båda ekonomierna, vilket saknar motstycke i världen.
Dessa faktorer förklarar tillsammans varför det transatlantiska samarbetet om de flesta stora frågorna, vare sig det handlade om Balkan, fredsprocessen i Mellanöstern, kampen mot terrorism eller icke-spridning, kunde fortsätta till och med när Irakkrisen var som värst.
De ekonomiska förbindelserna har fortsatt att utvecklas trots enstaka meningsskiljaktigheter.
Förenta staterna och EU delar ett stort ansvar för den ekonomiska och monetära stabiliteten i världen.
Det bör tilläggas att den senaste överenskommelsen om flygplanstillverkning visar på vår förmåga att lösa våra meningsskiljaktigheter i en anda av samarbete och partnerskap.
Även om förbindelserna har varit och fortfarande är mycket goda måste de ändå anpassas till förändringar inom tre områden.
I morse påpekade Europeiska rådets ordförande att status quo inte är ett rimligt alternativ.
För det första har slutet på kalla kriget lett till väsentliga förändringar i världsordningen.
Transatlantisk enighet var en existentiell nödvändighet inför hotet från Sovjet.
I dag har viktigare inslag tillkommit, nämligen valmöjlighet och politisk vilja.
Tragedin den 11 september förändrade Amerikas syn på omvärlden och därför måste även vi ändra vår definition av begreppet gemensam säkerhet.
Detta påverkar givetvis förbindelserna mellan Förenta staterna och resten av världen, även EU.
EU: s omvandling till en mer politisk union som har en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, en gemensam valuta och ett område med rättvisa och frihet kommer definitivt att avspeglas i förbindelserna med Amerika och förändra deras kvalitet och kraft.
Alla dessa faktorer sammantaget innebär att av de tre hörnstenarna i förbindelserna med Förenta staterna – Nato, bilaterala förbindelser och förbindelserna mellan EU och Förenta staterna – blir den tredje allt viktigare.
I detta sammanhang får president Bushs besök i EU den 22 februari ytterst stor betydelse.
Ordförandeskapet ämnar ta tillfället i akt att gjuta nytt liv i förbindelserna.
Presidentens besök är en kraftfull politisk och symbolisk handling.
Vi ser detta som en bekräftelse från Washington på de gemensamma intressen och värderingar som förenar Amerika och EU.
Besöket måste förberedas noggrant och jag kommer att lägga stor vikt vid de ärade ledamöternas förslag om detta.
Vi förespråkar naturligtvis en pragmatisk och konstruktiv, men också målmedveten, strategi inför framtiden.
Europeisk enighet är en av förutsättningarna för starka och balanserade transatlantiska förbindelser.
Vi måste arbeta på detta.
Det är dessutom viktigt att EU för fram sina egna tydligt formulerade initiativ.
EU måste också fortsätta att utveckla sin egen kapacitet, vilket angavs i den europeiska säkerhetsstrategin.
De områden där EU och Förenta staterna inte samarbetar är få.
I dag har jag inte tid att gå in på alla de aktuella politikområdena, men tre av dem är särskilt angelägna.
Det första området är konflikten i Mellanöstern, vars lösning är oerhört viktig inte bara för de inblandade utan också för EU och Förenta staterna.
Vi arbetar för en sådan lösning inom ramen för kvartetten tillsammans med amerikanerna, FN och Ryssland.
Den senaste utvecklingen i regionen innebär en unik möjlighet.
Vi européer måste i likhet med amerikanerna uppmana israelerna och palestinierna att ta tillfället i akt att återuppta fredsprocessen och göra allt som står i vår makt för att bistå de båda parterna i deras strävan efter en rättvis och hållbar lösning.
Jag vill tillägga att Hans-Gert Poettering, som talade i morse, betonade den politiska roll som EU måste spela för att uppnå den nödvändiga freden.
Den andra frågan rör Irak och framför allt landets framtid.
Även om den situation som råder där är oerhört problematisk ligger det i allas intresse, särskilt EU: s, att Irak tar sig igenom denna kris.
Valet i slutet av månaden kommer att äga rum under svåra förhållanden, men vi hoppas att man kan skapa de förutsättningar som krävs för att ett demokratiskt och oberoende Irak skall kunna få en ny start.
När det gäller Iran har EU och Förenta staterna, trots olika metoder och tillvägagångssätt, samma målsättning, nämligen att hindra landet från att utveckla kärnvapen.
EU har fört mer omfattande förhandlingar med Iran och vi sätter stor tilltro till dem, inte enbart när det gäller kärnvapen.
Resultatet av dem kommer att, eller skulle kunna, bli en stor framgång för EU: s utrikespolitik och strategi.
Slutligen handlar det om den katastrof i Asien som vi just har diskuterat och som tydligt belyser behovet av gott samarbete mellan EU och Förenta staterna när sådana tragedier inträffar.
Erkännandet av FN: s centrala roll för att samordna hjälpen, som många av er har tagit upp och som EU förespråkade redan från början, har varit ett uppmuntrande tecken i den bemärkelsen att amerikanerna mycket snabbt accepterade detta.
Washington och Bryssel har i stort sett samma uppfattning inom många områden, till exempel långsiktig stabilisering på Balkan, frågan om Afghanistan, huvuddragen i kampen mot terrorism, som måste vara förenliga med kraven på frihet och säkerhet, och återupptagandet av förhandlingarna inom ramen för Doharundan.
Inom andra områden måste vi acceptera att vi har olika tillvägagångssätt, trots att vi delar samma målsättning.
Iran är ett sådant område, vilket jag redan har påpekat.
Det finns helt enkelt områden där våra åsikter verkligen skiljer sig åt, bland annat klimatfrågan, Internationella brottmålsdomstolen och dödsstraffet.
Vi måste försöka att nå en så bra lösning som möjligt på dessa meningsskiljaktigheter genom dialog, men vi måste också vara realistiska nog att inse att det inte alltid går.
Låt oss då som vänner och partner vara ärliga nog att erkänna våra skillnader, men också se till att dessa inte påverkar förbindelserna i stort.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag har en sista kommentar.
Det bästa beviset på de transatlantiska förbindelsernas mognad skulle vara om vi talade mindre om förbindelserna i allmänhet och mer om de uppgifter vi tar oss an i syfte att göra världen säkrare och skapa mer balans i den ekonomiska, sociala och ekologiska utvecklingen.
Faktum är att tvåårsdagen av antagandet av den nya transatlantiska agendan, som infaller i år, ger oss anledning att fundera över förbindelsernas tillstånd och den institutionella processen.
Ordförandeskapet beaktar gärna förslag som syftar till att förbättra förbindelserna på ett pragmatiskt sätt.
Det är genom handling och utarbetandet av en god politik med hjälp av dialog och samarbete som vi bäst kan föra de transatlantiska förbindelserna framåt.
