# ID: svediakorp-gov452067
# author: Wijkman (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Responsen från kommissionen var bra, givet den organisation för beredskap som vi har idag, men katastrofen ger all anledning till eftertanke.
Mycket kunde ha gjorts annorlunda, både på EU-nivå och i de länder som främst drabbats.
Historiskt är problemet att katastrofberedskap rent generellt fått alltför liten uppmärksamhet.
Det är relativt enkelt att mobilisera stora pengar både från allmänheten och regeringar i en akut situation.
Att få medel för katastrofprevention och katastrofberedskap är svårt.
Kunskap har t.ex. funnits länge om att det saknats ett varningssystem för länderna runt Indiska oceanen, inte bara mot tsnunamis utan mot andra svåra katastrofer, framför allt cykloner.
Ingenting har gjorts från de berörda regeringarna eller från olika givare.
Det är egentligen bara Bangladesh i området som dragit slutsatsen av riskerna och etablerat effektiv beredskap.
På samma sätt hade den civila krisstyrka på EU-nivå som nu diskuteras redan kunnat vara etablerat.
Detta är inte första gången behov av en sådan styrka visat sig.
EU borde just på detta område agera mer samordnat.
Samordning och samarbete krävs för att sätta upp denna styrka, men också för att organisera alla hjälpsändningar i en akut situation.
Här brister koordineringen.
FN har huvudansvaret men vi vet att FN inte har den kapacitet som behövs.
Ett långt bättre samordnat EU – jag talar här om kommissionen och medlemsländerna – kunde i akutskedet ha varit till stor hjälp.
Det är någonting vi måste satsa på inför framtiden.
Slutligen återuppbyggnaden.
Precis som flera andra talare önskar jag att de 350 miljoner euro som Barroso talade om i morse skall vara fräscha pengar, ej tas ur ordinarie budget.
Om snabbheten kräver att redan beviljade medel används bör vi se till att kompensation sedan sker genom en påfyllning.
Annars kommer Asien som region att gå miste om 150 miljoner euro i utvecklingsbistånd.
Slutligen riktar jag min sista punkt till kommissionen.
Ta allvarligt på alla de rapporter som visar hur illa ekologin skadats i området före katastrofen genom felaktig exploatering.
Miljöhänsyn i återuppbyggnaden är livsviktig för att inte ytterligare erodera livsförutsättningarna och för att minska risken för nya katastrofer.
