# ID: svediakorp-gov452038
# author: Gill (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig börja med att be om ursäkt för några av mina landsmäns uppförande.
Det är väldigt pinsamt att de uppför sig så här och avbryter vår mycket allvarliga debatt om dessa tragiska händelser.
Låt oss fortsätta.
Den 26 december 2004 var ingen vanlig dag.
En liknande annandag kommer vi aldrig mer att tvingas uppleva.
Tvivel övergick i oförståelse, i sorg, i deltagande och ett övermått av känslor medan vi såg flodvågstragedin rullas upp.
Vågorna och skalven var ett genomträngande exempel på hur allas våra öden är sammanflätade på den globala skådeplatsen för miljö- och naturkatastrofer.
Som ordförande i delegationen för förbindelserna med länderna i Sydasien skulle jag vilja framföra mina uppriktiga kondoleanser till alla dem som drabbats av tragedin.
Jag har blivit djupt rörd av den innerliga globala reaktionen på denna katastrof utan motstycke.
Efter flodvågen har Europas medborgare varit bland de mest generösa.
I förra veckan reste jag till Chennai i södra Indien för att med egna ögon följa Europeiska kommissionens hjälparbete, och jag träffade där tjänstemän från FN: s utvecklingsprogram, från Unicef och från olika icke-statliga organisationer.
EU: s omedelbara insatser inom 24 timmar var högst berömvärda, liksom Indiens osjälviska beslut att be om att hjälpen skulle gå till de värst drabbade områdena, som Sri Lanka och Indonesien.
Jag hoppas därför att ryktena om att löpande anslag till Indien styrs över till andra områden inte är sanna.
Efter att själv ha sett behoven i Indien hoppas jag att de inte kommer att ignoreras på kort sikt.
Jag skulle vilja uppmana kommissionen att inte leda bort eller omplanera medel från befintliga hjälpprojekt i regionen.
Det skulle vara brottsligt att ta från världens fattigaste för att bekosta denna tragedi.
Jag välkomnar kommissionens löfte om 350 miljoner euro extra, men jag övertygades inte av ordförande José Manuel Barrosos förklaring i förmiddags, eftersom den humanitära hjälpbudgeten för Asien har minskat år för år, från 70 procent 1990 till 38 procent 2000.
Vi kan därför omöjligt leda bort pengar från programmen för fattigdomsutrotning, utan vi bör i stället skjuta till mer pengar.
Vi måste närma oss denna tragedi annorlunda än alla andra tragedier och utforska användningen av nya specialistgrupper i länderna.
Det behövs inte bara pengar, utan vi måste även erbjuda teknisk sakkunskap.
Jag skulle vilja be kommissionen att undersöka möjligheten till varaktiga förändringar.
