# ID: svediakorp-gov452037
# author: Nassauer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att säga att jag instämmer i alla sympatiyttringar med anledning av katastrofen i Sydostasien.
Med detta sagt skall jag nu inrikta mig på att fälla några tämligen tillnyktrande kommentarer.
Penninggåvorna av människorna i Europeiska unionen och övriga världen är verkligen en överväldigande uppvisning i välvilja.
Vittnesbördet om hur hela den globaliserade världen har berörts av denna fruktansvärda händelse gör också djupt intryck.
Men i Tyskland har vi ett ordspråk med innebörden att ” goda föresatser inte alltid gör gott ”.
Vi behöver lära oss att hjälpa.
Huvudrubriken i dagens upplaga av en av de stora tyska dagstidningarna är ” Många oorganiserade biståndsarbetare försvårar arbetet i Indonesien ”.
Det måste även sägas att Europeiska unionens sätt att ta itu med saker och ting där knappast kommer att framkalla sprudlande entusiasm över framgången med dess arbete.
Låt mig även citera följande: ” Om det inte vore för de amerikanska och australiska arméerna, som är överallt och som regelbundet flyger sina transportflygplan fram och tillbaka, skulle saker och ting vara långt värre. ”
Här föreligger ett problem.
Det är alldeles uppenbart att det inte räcker med välvilja och en vilja att skjuta till mycket pengar.
Det behövs även en organisation som på lämpligt sätt kan få fram pengarna till de behövande.
Låt mig därför stödja vad som sades redan i förmiddags.
Mer än något annat behöver Europeiska unionen en krishanteringsenhet, med andra ord något med transportkapacitet, ledning och kommunikationsresurser, samt enheter som sörjer för sanitet och förnödenheter.
Detta är vad som behövs om vi vill erbjuda verkligt praktisk och mycket snabb hjälp.
Till dess Europeiska unionen har en egen armé som kan hantera den sortens saker behövs det faktiskt också – oavsett hur stor välviljan är – praktiska utvägar att leverera hjälpen, och en krishanteringsenhet skulle vara precis det rätta.
EU måste inrikta sig på detta.
