# ID: svediakorp-gov452016
# author: Ribeiro e Castro (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag har ofta kritiserat att man frångår EU: s bästa metod, källan till unionens framgång, nämligen Robert Schumans och de ursprungliga medlemsstaternas ” de små stegens politik ”, som allt oftare trampas ned i en våldsam strävan att komma framåt utan hänsyn till folkets mening.
Jag skulle föredra att följa den europeiska vägen med verklig enighet i mångfalden, en väg som kännetecknas av respekt för de nationella demokratier som den utgår från, framför att bidra till föreställningen om en ” protokontinental ” stat som få vill se, som folket inte har bett om och som ingen har några egentliga känslor för.
Jag hyser inga betänkligheter mot att applådera själva tanken på en europeisk konstitutionstext.
Låt oss, när folket väl har rådfrågats, utarbeta den på grundval av fullt demokratiska, deltagandeinriktade och representativa processer och i samverkan med allmänheten i en församling som är vald just för ändamålet, såsom föreslogs på regeringskonferensen.
Jag blir alltid bestört över atmosfären av hemlighållande och manipulering, över bristen på lojalitet mot allmänheten, över det faktum att man ofta säger en sak och sedan gör något annat och över det oblyga sättet att vifta bort rättsstatsprincipen – ett säkert tecken på att ” vad som helst går ”, så länge det går i en viss riktning.
Ett iögonfallande symtom på detta är den högtravande förklaringen att parlamentet ” antar det konstitutionella fördraget ”.
Detta faller inte inom vår behörighet, och genom att säga så försätter vi oss i en rättsligt tvivelaktig situation.
Jag hade hoppats på mer.
Jag röstade mot resolutionen.
