# ID: svediakorp-gov451972
# author: Musumeci (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 264
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den viktigaste lärdom vi kan dra av katastrofen i Indiska oceanen är det tvingande behovet av att förse Europeiska unionen med ett civilt skydd.
Det som har hänt under de senaste dagarna borde få oss att noga överväga detta.
EU med sina 25 medlemsstater, dess närmare en halv miljard invånare och dess gemensamma valuta stod bara och tittade på, chockat, förtvivlat och impotent, medan de människor som drabbats ropade på omedelbar, praktisk och effektiv hjälp.
Var fanns det europeiska civila skydd som nämndes i den handlingsplan som upprättades 1999?
Vad uppnådde det europeiska övervakningscentrumet?
Var fanns den räddningstjänst som inrättades av Europeiska unionens råd i oktober 2001, just för att garantera snabba insatser även utanför Europa?
Varför beslutade kommissionen att lämna de 300 experterna i den europeiska insatskåren hemma under flodvågskatastrofen, efter att ha utbildat och förberett dem i åratal?
Kanske är det inte läge att polemisera just nu, men det bör åtminstone föras till protokollet – som vi har krävt under de senaste tre åren – att vad Europa behöver inte är samordning och sammanslagning av resurser, utan en byrå för civila skyddsåtgärder, ett självständigt organ som är mångsidigt och som därmed har förmågan att föregripa behov och vidta åtgärder när och var det behövs.
Detta är vad parlamentet bör föreslå, med början i morgondagens resolution, om vi inte vill fortsätta att låtsas som om inget har hänt och tro att solidaritet bara är ett tomt löfte.
