# ID: svediakorp-gov451964
# author: Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,637
# sentences: 114
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Katastrofens omfattning och de chockerande bilderna i våra TV-rutor och tidningar väckte djup medkänsla bland de europeiska medborgarna, som allmänt krävde mycket snabba och storskaliga insatser.
Vi bör vara stolta över de europeiska insatserna.
Européerna har gett en fantastisk uppvisning i solidaritet, både på institutionsnivå och på individnivå.
Det sammanlagda europeiska stödet till offren och de drabbade länderna är det ojämförligt viktigaste i världen: EU var den första givare som erbjöd direktstöd och EU: s företrädare var bland de första på plats.
Jag vill berömma alla dem som direkt eller indirekt har varit delaktiga i denna enorma insats.
När det gäller hanteringen av krisen vill jag betona det utmärkta samarbetet mellan kommissionen, rådets ordförandeskap – särskilt samarbetet med premiärminister Jean-Claude Juncker – och Europaparlamentet.
Vi har visat hur avgörande det är att sörja för ett gott och effektivt interinstitutionellt samarbete.
I andra katastrofsituationer har kommissionen haft mer tid på sig att i förväg diskutera och förbereda sina insatser med parlamentet och rådet, dvs. budgetmyndighetens två parter.
I detta fall hade vi inte den tiden.
Mindre än nio dagar efter det att vågorna slog in över Asiens och Afrikas kustlinjer samlades regeringscheferna från de drabbade länderna och de största givarna i Jakarta för att enas om hur skadorna skulle repareras och vilka medel som skulle anslås.
För att bereda marken inom den begränsade tid som stod till vårt förfogande diskuterade jag kommissionens förslag om att utlova upp till 450 miljoner euro med talman Josep Borrell Fontelles och premiärminister Jean-Claude Juncker innan jag reste till Jakarta.
De var båda mycket positiva och stödde den linje jag föreslog.
På konferensen i Jakarta framförde jag faktiskt ett särskilt meddelande som talman Borrell Fontelles sänt mig och bett mig vidarebefordra till de stats- och regeringschefer som var församlade.
Utan att ha haft tillfälle att diskutera saken ingående vid ett plenarsammanträde och i rådet förklarade jag vid givarkonferensen i Jakarta att kommissionens löfte om 450 miljoner euro gällde under förutsättning att detta godkändes av budgetmyndigheten, där Europaparlamentet ingår.
Kommissionens prioritering är i dag att lyssna till era åsikter, besvara era frågor och komma överens om hur vi bäst hanterar de två huvuduppgifter som vi nu står inför, nämligen att snabbt omvandla vårt villkorade löfte till konkreta budgetanslag och att därefter omvandla medlen till effektiva återuppbyggnadsprogram på plats som hjälper människorna att bygga upp sina sönderslagna liv.
Även om det ännu är lite för tidigt skulle jag mer utförligt vilja förklara hur jag tänker mig att de utlovade medlen bäst skulle kunna användas, om ni och rådet samtycker till det föreslagna beloppets storlek.
På den humanitära sidan har kommissionen reagerat snabbt och mycket kompetent.
Genom vårt kontor för humanitärt bistånd, ECHO, var vi en av de första organisationer som reagerade på katastrofen genom att ställa 23 miljoner euro i humanitärt bistånd till förfogande för Röda korset och andra partner i syfte att tillgodose de grundläggande behoven.
Av dessa 23 miljoner kunde 3 miljoner euro disponeras redan under katastrofdagen.
Vi förstärkte ECHO: s personal på plats, och våra experter har samarbetat nära med FN och andra givare för att bedöma behoven och säkerställa samordningen av den humanitära hjälpinsatsen på plats.
För att skaffa sig ett förstahandsintryck och bedöma hjälp- och rehabiliteringsbehoven reste kommissionär Louis Michel runt i de hårdast drabbade områdena mellan den 1 och 7 januari.
Vi har även varit snabba med att mobilisera räddningstjänsten.
Gemenskapsmekanismen för samarbete inom räddningstjänsten har under kommissionär Stavros Dimas ledning varit i kraft sedan de allra första rapporterna om flodvågen.
Under hela katastrofen har Europeiska kommissionens centrum för övervakning och information arbetat dygnet runt med att mobilisera och samordna biståndet inom räddningstjänsten från Europeiska unionens medlemsstater och grannländer.
Mekanismen har visat sig vara ett enkelt och ändamålsenligt system som gör att biståndet kan inriktas på de särskilda behoven i varje drabbat land.
Mindre än 24 timmar efter katastrofen sände centrumet bedömnings- och samordningsexperter till Thailand och Sri Lanka.
Som Kofi Annan har betonat kommer 1 miljard US-dollar att behövas omedelbart.
Som svar på detta föreslog jag, som en del av löftet, att ytterligare 100 miljoner euro skulle anslås ur katastrofreserven till humanitärt bistånd.
Såvitt jag har förstått har era utskott diskuterat förslaget och ställt sig välvilliga till det, och kommissionär Louis Michel redogjorde för vårt åtagande på FN: s givarkonferens i går i Genève.
Detta visar också vårt fulla stöd för parlamentets linje att betona FN: s samordnande roll.
På återuppbyggnadssidan föreslog jag att 350 miljoner euro skulle frigöras.
Jag tänker mig att en del av detta kommer i form av nya medel och en del från en omplanering av medel som redan är reserverade för de drabbade länderna.
Även om återuppbyggnaden kommer att ta flera år, bör finansieringen av insatsen ombesörjas i år och nästa år.
Jag har förstått att ordet ” omplanering ” vållat viss oro i parlamentet.
Varför föreslår kommissionen då detta?
Huvudskälet stavas fart.
Medlen för projekt som är planerade till 2005 ligger redan på bordet och kan användas till det brådskande och omedelbara återuppbyggnadsarbetet.
Det kommer att ta upp till sex månader att få fram nya medel.
Vi behöver återuppbyggnadsmedlen nu.
Alla givare, även Världsbanken, gör likadant för att så snabbt som möjligt skaffa fram medel för hjälpprojekt efter flodvågskatastrofen.
Dessutom tror jag inte att greppet kommer att få några biverkningar.
Man frågar sig kanske om detta kommer att leda till att redan planerade projekt annulleras.
Svaret är nej.
Om regeringarna liksom vi beslutar att flodvågsprojekten skall gå före allt annat kan de ursprungligen planerade projekten tas upp 2006 eller 2007 inom ramen för den nya budgetplanen.
I några fall är problemet att vi inte kan gå vidare med de tidigare projekten för regionerna eftersom dessa är drabbade av flodvågen, och vi måste därför prioritera flodvågsprojekten.
Kommer detta att leda till att medel som skulle ha gått till andra regioner styrs över till Asien i stället?
Svaret är nej.
Alla projekt som kan komma att omprioriteras och fördröjas på detta sätt återfinns inom Asienramen, som kan behöva justeras.
Jag räknar med ert stöd här. ” De fattiga i världen skall inte betala priset för denna katastrof ”, framhåller Europaparlamentet i sitt resolutionsförslag.
Jag kan försäkra er om att de inte kommer att behöva göra det.
När det gäller bistånd inom ramen för utvecklingssamarbetet är och förblir Europeiska unionens prioritering utan tvekan Afrika, på grund av de stora strukturella behoven, som ni alla känner till.
Men detta betyder inte att vi nu inte kan direktprioritera denna katastrofhjälp.
Låt mig ge er några konkreta exempel på hur omplaneringsgreppet kan vara till omedelbar nytta.
I Indonesien har kommissionen ett program värt 35 miljoner euro som syftar till att förbättra den lokala hälso- och sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet.
Om Indonesiens regering samtycker kan programmet snabbt utvidgas och bidra till att återuppbygga och förbättra vårdinrättningar som skadats av flodvågen.
I Sri Lanka planerar vi att samarbeta med Världsbanken kring ett bostadsprogram för att hjälpa internflyktingar att få ny bostad.
På liknande sätt skulle detta program snabbt kunna breddas så att familjer som förlorat sina hem i flodvågen kan få tak över huvudet.
Oavsett nivån på den nya finansieringen betonar jag att kommissionen måste undersöka hur planerade projekt kan omprogrammeras på detta sätt, så att vi kan bidra till återuppbyggnaden under de kritiska första månaderna.
Men kommissionens löfte var preliminärt och skulle kunna justeras när slutliga kostnadsberäkningar väl har gjorts.
Vi vet redan att behoven är enorma, och det skulle kunna finnas utrymme för ett ännu större tillskott av nya medel om både parlamentet och rådet går med på det.
Jag stöder helt den linje som man enades om i Jakarta, nämligen att länderna måste utföra behovsbedömningar och upprätta egna nationella återuppbyggnadsplaner efter flodvågskatastrofen.
Därigenom skulle de mest angelägna projekten och medlen för att genomföra dessa urskiljas.
Det handlar om grundprinciperna att låta länderna ta eget ansvar och se till att de samordnar alla de generösa åtaganden som gjorts.
Vi bör inte överösa länderna med hundratals olika mekanismer och instrument som utarbetats i förväg med givare eller internationella finansinstitut.
Låt oss se på en annan princip som alla givare och länder enades om i Jakarta: att leverera stödet snabbt.
Jag betonade i Jakarta att kommissionen skulle utforska alla till buds stående medel för att så snabbt som möjligt omvandla sina planer till effektiva program.
Rådet (allmänna frågor) har också ställt sig bakom detta åtagande att påskynda våra förfaranden så mycket som möjligt inom budgetförordningens begränsningar, så att vi inte hämmas av en onödigt tungrodd byråkrati.
Jag har sett hur snabbt och effektivt länderna redan har agerat för att hjälpa medborgarna.
Det är imponerande!
Vi bör ge huvuddelen av biståndet som sådant som budgetstöd och på det sättet erbjuda länderna verktygen för att på nytt bygga upp den förstörda infrastrukturen och att återställa utkomstmöjligheterna i de sönderslagna samhällena.
Endast då kan de drabbade länderna samordna biståndet effektivt.
Detta skulle vara en omöjlig uppgift för dem om de hundratals givarna gav sitt bistånd var för sig och om alla krävde att de egna rutinerna skulle följas.
För att försäkra oss om en sund ekonomisk förvaltning av medlen måste vi dock sörja för en fullgod tillsyn över budgetstödet.
Jag stöder därför Världsbankens och de andra internationella finansinstitutens initiativ att utveckla trustfonder med de berörda länderna, vilket i praktiken innebär att skapa en gemensam kassa som givare kan tillföra medel till och att skapa en gemensam uppsättning regler för genomförande, övervakning och granskning som styr förvaltningen av medlen.
Kommissionen måste också ombesörja punktvisa och särskilda projekt som verkställs bättre genom direkt genomförande än genom att gå via de nationella budgetarna.
Till exempel kan man i den humanitära fasen sätta i gång ett visst bestämt arbete som med fördel skulle kunna fortsätta i den inledande återuppbyggnadsfasen.
Alternativt kan det finnas särskilda omständigheter som försvårar användningen av nationella budgetmedel i vissa geografiska regioner, eller för den delen i de fattigaste samhällena, som återuppbyggnaden måste komma till del.
Fall som dessa skulle även garantera att en del av våra medel fortsatte att gå genom icke-statliga organisationer.
Europeiska kommissionen har från dag ett varit verksam på alla fronter, från humanitär hjälp till räddningstjänst och alltmer i fråga om rehabilitering och återuppbyggnad.
Vi kommer att fortsätta våra insatser oförtrutet.
Vi kommer dock även att överväga förbättringar, nya idéer och lösningar.
Vi kommer att svara på rådets önskemål om förslag och ta fram nyskapande verktyg.
I detta arbete kommer vår främsta ambition att vara att finna lösningar som leder till en effektiv och bra användning av tillgängliga resurser i medlemsstaterna och inom EU-institutionerna, för att dra största möjliga fördel av medel och teknik på EU-nivå.
Att skapa nya strukturer för sakens skull är inget alternativ, utan för att komma vidare måste man bli bättre på att använda den väldiga befintliga europeiska kapaciteten på ett samordnat och artikulerat sätt.
Vi kommer även att vara mycket uppmärksamma på den europeiska dimensionen av våra initiativ och vill gärna göra den synligare för den stora allmänheten och för stödmottagarna.
Solidaritet är EU: s varumärke.
Låt detta märkas även i kristider.
Jag uppskattar den vikt som parlamentet fäster vid de andra åtgärder, utöver bistånd, som Europeiska unionen kan vidta för att hjälpa de flodvågsdrabbade länderna ytterligare.
Ni kan vara förvissade om att alla kommissionens avdelningar arbetar inom sina respektive områden med att undersöka vad som kan göras i detta hänseende.
Här ingår stöd för G8: s initiativ till skuldmoratorium, undersökning av möjliga handelsinitiativ för att underlätta de berörda ländernas handelstillträde till unionen och samarbete med regeringarna för att försöka underlätta genomförandet av Europeiska investeringsbankens nya lånefacilitet ” Indian Ocean Tsunami Facility ”.
Medlemsstaterna och kommissionen enades i rådet (allmänna frågor) om att erbjuda länderna direktstöd i deras strävan att utveckla system för tidig varning för att kunna reagera snabbare vid framtida katastrofer.
Jag noterar med intresse de tankar som framförts om möjligheten att erbjuda fiskare i de drabbade länderna fiskefartyg från kommissionen, det vill säga ur EU-flottan.
Tanken är mycket tilltalande.
Vi har alla sett bilder av båtar som slagits sönder av flodvågen, och samtidigt står vår egen fiskeindustri i begrepp att förstöra båtar i den egna flottan till följd av fiskebegränsningarna.
Kommissionen undersöker för närvarande om det finns fartyg att tillgå och i vilket skick dessa befinner sig, om de motsvarar fiskarnas behov i de flodvågsdrabbade områdena och hur de skulle kunna ställas till fiskarnas förfogande.
Jag hoppas att initiativet kommer att fungera, och vi kommer att återkomma med resultatet av vårt arbete.
Kommissionen överväger även förslag om en ny EU-strategi med syfte att förstärka förmågan att förebygga katastrofer.
Och i likhet med vad man diskuterade vid rådets extrainsatta möte i fredags avser vi att undersöka olika mekanismer för tidig varning och katastrofberedskap samt att se över hur kommissionen ytterligare kan förbättra givandet av humanitär hjälp och räddningstjänsten, i avsikt att utveckla våra snabba insatser vid kriser i tredjeland med full hänsyn till de särskilda principerna för humanitär hjälp.
I sammanhanget kan nämnas att kommissionen förbereder ett förslag om utveckling av en gemensam snabbinsatsförmåga för att förhöja unionens bistånd vid framtida humanitära katastrofer och andra kriser.
Vi räknar med att lägga fram förslaget på rådets möte den 31 januari 2005.
I varje framgångsrikt katastrofprogram som kommissionen lagt upp har parlamentet spelat en central roll.
Jag tänker här på Afghanistan och Balkan.
Denna roll består inte bara i att godkänna finansieringen, utan även i att följa programmen och att vid behov bidra med politisk tyngd för att se till att programmen hela tiden utvecklas i riktning mot de politiska målen.
Er uppmärksamhet skulle även kunna riktas mot de administrativa resurserna, i högkvarter och i delegationer, som krävs för ett effektivt fullgörande.
Jag är säker på att ni kommer att spela en viktig roll för att främja kommissionens program för återuppbyggnad efter flodvågen.
Jag lovar därför att kommissionen regelbundet kommer att rapportera till er om framstegen, både i plenum och i utskotten.
Kollegiet höll i går en uttömmande diskussion om Asienkrisen och om hur vi bör följa upp det arbete som utförts hittills.
Jag räknar med att lägga fram kommissionens förslag om en förbättrad krisinsatsresurs för unionen senast i slutet av månaden.
Kommissionär Ferrero-Waldner kommer de kommande veckorna att resa till regionen för att fördjupa behovsbedömningen och för att underbygga förslaget ytterligare.
Jag kommer att föreslå att hon skall rapportera till parlamentet när hon är tillbaka.
Både i Jakarta och vid FN: s sammanträden i Genève har vi uppställt höga mål för Europeiska unionens insatser i samband med den sydostasiatiska krisen.
EU: s institutioner kommer att göra allt som står i deras makt för att infria avgivna löften, och det omfattande stödet från enskilda EU-medborgare i samband med krisen visar att de stöder den inställningen.
Vi måste erbjuda lösningar, och jag utgår från att ni kommer att hjälpa kommissionen att fullfölja sina åtaganden.
Jag lovar att samarbeta nära med er i den massiva uppgift vi har framför oss.
