# ID: svediakorp-gov451957
# author: Juncker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,021
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag kan välja att göra på två sätt.
Antingen kan jag svara de 30 ledamöter som har talat och riskera att det drar ut på tiden, eller också svarar jag bara några få av dem och riskerar att vara mycket ohövlig mot de andra.
Jag skall därför försöka att fatta mig kort för att vara hövlig.
Robert Goebbels, som har följt min utveckling på nära håll i många år, tror att jag absolut inte kommer att klara av det, och det är vi överens om.
Herr talman!
Flera talare har hänvisat till Lissabonmålen, särskilt gruppernas ordförande och andra ledamöter som Hannes Swoboda och Ria Oomen-Ruijten.
Det förefaller som om vi är mer eller mindre överens om behovet av att bibehålla den fundamentala synergi som Lissabonstrategin grundar sig på och som fick en bra puff genom slutsatserna vid toppmötet i Göteborg.
Daniel Cohn-Bendit har tagit för vana att godtyckligt hänvisa till författare från båda sidorna av Rhen, och i dag citerade han Victor Hugo.
I fråga om Lissabonmålen vill jag citera Pascal, som sade att han uppskattade saker och ting som går hand i hand.
Detta stämmer för ett antal områden i livet, och det stämmer också för Lissabonstrategin.
Det är omöjligt att skilja mellan de olika delar som syftar till att göra Lissabonstrategin så effektiv – och här talar jag om den teoretiska effektiviteten, inte om den entusiasm med vilken den genomförs.
Flera av er har hänvisat till de välbehövliga strukturreformer som måste genomföras inom ramen för Lissabonstrategin.
Jag har varit ledamot av Ekofinrådet sedan 1989, tror jag.
Sedan dess har jag vecka efter vecka och månad efter månad fått höra att strukturreformer måste genomföras, men ändå är det sällan jag träffar någon som kan säga exakt hur dessa strukturreformer skall se ut.
Allmänt sett är det mitt intryck att de som säger att strukturreformer måste genomföras faktiskt menar att socialstaten måste rivas.
Det är därför som det ofta sägs i samband med strukturreformer att arbetsmarknaderna måste reformeras och att de behöver vara mer flexibla.
Jag anser att detta stämmer, men jag anser också att europeiska företagare skulle kunna vara mer flexibla.
Jag anser att det borde ligga i beslutsfattarnas intresse att visa sig mer flexibla när de anpassar våra verktyg till dagens behov, och dessa beslutsfattare fattar också ofta beslut åt andra.
Jag själv anser inte att européerna bör förledas att tro att det räcker att reformera arbetsmarknaderna, att överge befintlig sociallagstiftning och att eliminera de buffertzoner som utgörs av arbetstagarnas rättigheter för att bli mer konkurrenskraftiga.
Detta vore ett mycket kortsiktigt synsätt, med uppenbara konsekvenser.
Vi skulle inte bli mer konkurrenskraftiga, men vi skulle förlora stödet från ett stort antal européer, särskilt arbetstagare.
Jag vill därför varna för sådana enkelspåriga förslag, som inte kommer att föra oss någonstans.
Flera av er uppgav att era grupper skulle stödja stabilitetspakten, vilket gjorde debatten mycket intressant.
Jag skall förklara vad jag menar.
Ingen mindre än Robert Goebbels erbjöd stöd från sin parlamentsgrupp, socialdemokraterna.
Om jag förstod honom rätt förefaller Daniel Cohn-Bendit röra sig i riktning mot ett tydligt möte mellan olika intressen och tankar i denna fråga.
Hans-Gert Poettering lovade stöd från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.
Fem minuter av det luxemburgska ordförandeskapet var därför allt som behövdes för att socialdemokraterna, liberalerna, kristdemokraterna och alla andra skulle enas om den allmänna formen för reformen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Detta är något som jag absolut välkomnar, och i det avseendet kommer Luxemburgs ordförandeskap att vara uppriktigt.
Detta var något som jag inte var medveten om före dagens sammanträde.
Jag skall helt kort gå över till tjänstedirektivet, och där trodde jag att jag hade klargjort min uppfattning.
Vi kommer inte att avvisa detta direktiv, eftersom det faktiskt skulle kunna skapa arbetstillfällen på ett sätt som är lämpligt i dagens läge.
Men jag skulle vilja att vi arbetar gemensamt för att ur detta direktiv stryka allt som innebär risk för social utslagning och som har letat sig in i texten om man läser mellan raderna.
Jag är väl medveten om att vår diskussion om detta direktiv är tilltrasslad, eftersom de potentiella risker som vissa av villkoren medför inte är helt tydliga.
Jag vill därför uppmana kommissionen, rådet och parlamentet att undersöka detta förslag till direktiv rad för rad och leta efter alla risker för social utslagning.
Med tanke på att alla, även Fritz Bolkestein, säger till mig att syftet inte är att våldföra sig på de bestämmelser som skyddar våra arbetsmarknader, så bör vi när allt kommer omkring kunna eliminera risken för social utslagning – en risk som jag tror i hög utsträckning finns i detta direktiv – med hjälp av en gemensam behandling, om detta faktiskt är vår samlade avsikt.
Även om vi hade möjlighet till det, bör direktivet därför inte antas i sin nuvarande form under det luxemburgska ordförandeskapet, eftersom det krävs ändringar på flera ställen.
Stadgan för Europaparlamentets ledamöter kommer att antas före slutet av det luxemburgska ordförandeskapet.
Herr Mote!
Ni sade att ni skulle vilja lämna Europeiska unionen därför att den står för allting som ni motsätter er och som ni avvisar.
Jag måste säga att jag inte håller med er på denna punkt.
EU står för allt som jag stöder, för jag stöder förståelsen mellan folken och den europeiska solidariteten – en solidaritet som inte får äventyras av en bristfällig reform av budgetplanen som syftar till att förstöra solidaritetsinstrumenten.
EU står för allt som jag stöder, för jag stöder freden.
Vi har utsatts för oändligt lidande i Europa som ett resultat av att folken delats.
Även om ni önskar lämna Europeiska unionen, så kan ni inte undgå att stödja den.
