# ID: svediakorp-gov451742
# author: Szájer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Ämnet för vår debatt, konstitutionen, kan bli det återförenade Europas första gemensamma skapelse.
Medlemsstaterna kan också betrakta den som sin egen, eftersom vi – och däribland jag själv – tog del i konventets arbete med att upprätta konstitutionen, vilket pågick under ett och ett halvt år.
Kanske var det inte någon slump att det var två nya medlemsstater, Litauen och Ungern, som var de första att ratificera konstitutionen.
Det ungerska parlamentet föreslog också en ändring som lät minoriteters rättigheter ingå som del i konstitutionens grundläggande principer.
Det är en viktig grundläggande princip, eftersom EU också är minoriteternas EU, och alla är minoriteter inom EU.
Samtidigt är det viktigt att minoriteters rättigheter utövas gemensamt och ömsesidigt och att detta också medges i konstitutionen.
Det här är således mycket glädjande för oss.
Jag anser emellertid att det är lite oroande att så många människor i Europaparlamentet, och också bland EU: s allmänhet, blev förolämpade av att man erkände det historiska faktum att kristendomen bidrog till att bygga ett gemensamt EU, till skapandet av dagens EU.
Det var inte alls ett försök att bli kvitt ett sekulariserat EU.
Däremot ansåg vi att man i inledningen, förutom att nämna arvet från humanismen, upplysningen och andra gemensamma europeiska värden, också borde erkänna kristendomens bidrag till detta förenade EU och dess roll för att möjliggöra vår närvaro här i dag.
Jag gläds emellertid åt att man i konstitutionen har räknat med en institutionell dialog mellan kyrkorna och EU, vilket är en mycket viktigt aspekt för kyrkornas del.
Det här består provet, oavsett hur många som ogillar den här idén.
