# ID: svediakorp-gov451709
# author: Kirkhope (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I Laekenförklaringen uppmanades med rätta EU-institutionerna att utvecklas på så sätt att de fördes närmare medborgarna.
När ratificeringen av konstitutionen nu tar fart kan man konstatera att den ambitionen uppenbarligen inte har förverkligats.
Som medlem av konventet lade jag ned stor möda på att försöka övertyga mina kolleger om att det framväxande utkastet var principiellt fel för EU och fel för medborgarna i EU.
Jag hävdade hela tiden att EU inte behövde en konstitution utan ett förenklande fördrag.
Det skulle ha räckt för att modernisera institutionerna och arbetssättet i unionen.
Jag lämnade till och med in ett utkast till ett möjligt alternativ.
Premiärminister Tony Blair höll med mig då, nu anammar han konstitutionen som den står skriven.
Det finns inget EU-fientligt i att motsätta sig konstitutionen.
Emellertid anser brittiska konservativa och andra kolleger i PPE-DE-gruppen att konstitutionen leder till ökad centralisering av befogenheter, att institutionerna blir mer avlägsna och att nationalstaternas makt minskas.
EU har förlorat ett historiskt tillfälle att modernisera sitt arbetssätt för att bemöta behoven i en utvidgad union med större mångfald.
Med hjälp av ett förenklat fördrag hade man kunnat ta sig an de verkliga problemen: relativ ekonomisk tillbakagång, bedrägeri och slöseri och ökat deltagande från nationella parlament i beslutsfattandet.
Vid en tid då européernas generositet mot tsunamikatastrofens offer är uppenbar för alla är det oförklarligt varför parlamentet ägnar en avsevärd summa pengar till ett program med evenemang och mottagningar för att visa stöd för EU-konstitutionen.
Dessa medel hade kunnat användas bättre som bidrag till att lindra katastrofens följder.
Konstitutionen har en så långtgående betydelse att om den förkastas i en eller flera medlemsstater i de kommande folkomröstningarna kommer det att göra den ogiltig.
Men i stället för att vara helt negativa bör vi se det resultatet – om det skulle hända – som en ny möjlighet för oss att skapa en modern union som respekterar och hyllar sin mångfald, som är ansvarig inför folket och har fått det ansvaret av folket, snarare än en union som kräver alltför mycket anpassning.
