# ID: svediakorp-gov451705
# author: Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 249
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Ända sedan den gemensamma jordbrukspolitiken kom till för nästan ett halvt sekel sedan har Europaparlamentet inte haft stort mer än en rådgivande roll i lagstiftningsprocessen.
Ända tills nu har rådet kunnat fatta beslut utan att bry sig om parlamentet, och mer än halva Europeiska unionens budget står utanför demokratisk kontroll.
Detta är någonting som Europaparlamentet, och särskilt jordbruksutskottet, aldrig har accepterat.
Vi har hittat inofficiella sätt att fördröja slutliga omröstningar på för att tvinga rådet till ett slags medbeslutande.
Vi har också hanterat kriser som BSE på ett rakryggat sätt, vilket innebär att vi i viss mån har gjort oss förtjänta av det medbeslutande som vi nu formellt tillerkänns, och som vi välkomnar.
Vi måste dock ha klart för oss att det återstår ett antal punkter att reda ut.
Det finns en särskild artikel i vilken rådet förbehåller sig rätten att besluta om kvoter, priser och mängdrestriktioner utan att rådfråga parlamentet alls den här gången.
Således har vi fortfarande mycket att göra i framtiden.
Vi måste fortfarande använda våra kreativa talanger för att kunna utöva vårt demokratiska inflytande i dessa frågor och slå fast att jordbrukspolitiken i princip skall vara underkastad ett medbeslutandeförfarande.
Om det blir så kommer dock parlamentet att få ett större ansvar, och jag hoppas att kammaren kommer att fortsätta att som hittills ägna jordbruket och landsbygdsområdena den omsorg som de förtjänar.
