# ID: svediakorp-gov451694
# author: Allister (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även om parlamentet i en självgratulerande eufori kommer att anta konstitutionen är det tack och lov medlemsstaterna som har sista ordet.
Det är deras röster som verkligen räknas.
Vad jag föraktar mest är den falska förespeglingen, som framför allt gör sig gällande i Förenade kungariket, om att konstitutionen bara är en upprensningsövning som gjorts nödvändig av utvidgningen och att den kommer att avgöra EU: s konstitutionella form i generationer.
Det är bevisligen fel.
De som sprider den lögnen avslöjas bäst av konstitutionens egna mest brinnande och ärliga förespråkare.
I utskottet för konstitutionella frågor har jag på nära håll observerat de inbitna EU-vännernas strategier och smidande av planer.
De gör ingen hemlighet av att konstitutionen inte är ett mål i sig utan en deletapp i ett pågående arbete.
De gör inget för att dölja sin ambition att stärka den, som de säger, vid första bästa tillfälle, och då naturligtvis utan det besvärliga hindret med förnyade nationella konsultationer.
Deras oförklädda iver avslöjar lögnen från de som försöker lura i väljarna att det här bara är en enkel upprensningsövning, vilket det inte är.
Valet för nationalstaterna står mellan ett EU av samarbetande suveräna nationalstater och ett EU som i sig är en superstat.
Trots alla förnekanden utgör konstitutionen en ram för överstatlighet.
I den förklaras dess överhöghet över nationella författningar; nationell lags underordning kungörs; en egen ordförande och utrikesminister utnämns.
Nationella parlament förpassas till att bara bli rådgivande bollplank; verklig demokrati byts bort mot den pseudodemokrati som råder här i kammaren; nationalstatens sista försvar elimineras genom att det nationella vetot i allt större utsträckning ersätts av en radikalt utökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet, och man lämnar fritt fram för vidare integration genom att tillåta att regeringscheferna gör ändringar i stället för folket.
Var och en som är stolt över sin egen nation och som inte vill se den drunkna i ett gräsligt gytter kommer att förkasta denna pråliga konstitution.
