# ID: svediakorp-gov451690
# author: Frassoni (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-01-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 727
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
En majoritet i gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen är för ratificering av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, eftersom den ser det som ett viktigt steg på vägen till politisk integration på vår kontinent.
Trots fördragets många brister finns det inga andra alternativ i det nuvarande politiska och institutionella sammanhanget.
Den föreslagna konstitutionen fastställer unionen som en gemenskap grundad på grundläggande rättigheter, lägger grunden till den europeiska politiken i en kodex av gemensamma värden, definierar tydliga och bindande mål, och uttrycker ett engagemang för att upprätthålla hållbarhet på ekonomiska, sociala och miljömässiga områden.
Den inbegriper sociala rättigheter bland traditionella mänskliga rättigheter, ser till att unionens externa åtgärder följer internationella lagar, förenklar förfaranden, förtydligar behörigheter, utvidgar räckvidden för gemenskapens beslut och ökar unionens öppenhet och demokratiska legitimitet liksom möjligheterna för dess medborgare att vara delaktiga.
Texten har en hel del brister och fallgropar, och det är förståeligt att det uppstår ett ökat missnöje mot det europeiska projektet bland många människor, föreningar och rörelser som står oss politiskt nära.
Enligt deras sätt att se saken klarar unionen ännu inte av att bemöta deras oro eller att vara en politisk enhet som fullständigt kan agera för en bättre och mindre orättvis värld.
Att förneka denna verklighet, som våra kolleger gör i sitt betänkande, är enligt vår åsikt olämpligt.
Att nästan göra propaganda av Europaparlamentets resolutionsförslag och låtsas att det är idealresultatet av nobelt, harmoniskt arbete som utförts på bästa tänkbara sätt, och att till och med säga att regeringskonferensen lämnade texten oförändrad – fastän vi vet att detta inte stämmer eftersom alla ändringar som gjordes på regeringskonferensen förvärrade texten.
Det räcker med att tänka på rådet (lagstiftning) eller oenigheten om budgeten – det kommer inte att övertyga en enda EU-skeptiker eller hjälpa oss att vinna över dem som vet att unionen ännu inte är tillräckligt enad eller sammanhängande, och som verkligen inte fruktar en icke existerande europeisk superstat.
För oss gröna kan inte den europeiska integrationsprocessen anses vara fullbordad i och med antagandet av konstitutionen.
Detta beror till en del på att andra länder och folk, utöver de nuvarande 25, fortfarande är i färd med att avsluta eller påbörja sin resa för att ansluta sig till unionen.
Även i det avseendet tror vi till skillnad från föredragandena att unionens institutionella system fortfarande är alltför förvirrande och komplicerat och inte kommer att hålla så värst länge till utan ytterligare reformer.
Vi tror därför att all utveckling och förbättring av den framtida Europeiska unionen är beroende av ratificering av denna text.
Det är en farlig förhoppning att tro att ett förkastande av denna text skulle bereda vägen för en annan, bättre eller till och med idealisk konstitution.
Tvärtom skulle ett förkastande av den lämna oss kvar med Nicefördragets bestämmelser, vilka är mycket mindre avancerade vad gäller både värdena för deras mål och den institutionella struktur som föreslås i dem.
Om fördraget förkastas skulle det vara en idealisk möjlighet för EU-skeptikerna att påpeka att folket inte längre vill ha Europa, medan vi är väl medvetna om att så inte är fallet.
Det skulle också övertyga många regeringar om att konventets metod – det försynta, halvhjärtade försöket att besegra odemokratiska, ineffektiva reformmetoder som diplomatiska samtal och vetorätt – inte leder någonstans.
Därför har vi ett dubbelt mål: för att förbättra denna konstitution så att vi snabbt kan lägga grunden för dess efterträdare måste vi försöka skapa en stark, stabil allians med de politiska, sociala, förenande och ekonomiska krafter som liksom vi tror att vi inte bara måste vinna valet igen på nationell nivå för att uppnå våra avsikter med social rättvisa, ekologisk hållbar utveckling och fred, utan också måste förstärka Europas demokrati och göra den mer fullständig.
För att åstadkomma det måste vi dra tillbaka initiativet, och det är på den punkten, herr talman, som jag tror att det är möjligt att återuppbygga en enad front med alla dem som i dag är övertygade om det ofrånkomliga behovet av europeisk demokrati, men som har delade åsikter om bedömningen av denna text.
