# ID: svediakorp-gov451666
# author: Gill (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi erinrar oss i dag en av historiens värsta industrikatastrofer.
Som har nämnts här, läckte 40 ton dödliga, kända och okända gifter ut i luften mitt i natten den 2 december 1984.
Bhopals invånare försökte fly undan det giftiga molnet.
Men flyktförsöket var förgäves och nästan 4 000 människor dog direkt, och hittills har 25 000 oskyldiga människor dött.
Detta är kalla fakta och i dag lider befolkningen i Bhopal fortfarande av detta fruktansvärda arv.
Därför kan vi inte bara minnas, utan vi måste agera som en gemenskap som hjälper en annan.
Vi måste fråga varför det, fortfarande efter 20 år, är så svårt för de överlevande att få rättvisa.
Vi måste fråga varför det involverade multinationella företaget förnekar allt fortsatt ansvar både för Bhopalfabrikens skick och för offrens hälsotillstånd.
Vi måste fråga varför fabriken inte har sanerats från giftigt avfall och fortsätter att förorena vattnet som omgivande samhällen är beroende av.
Vi måste få veta hur i all världen Dow Chemicals kan sopa under mattan det som var en av förra århundradets värsta industrikatastrofer.
Vi måste också fråga varför så många människor fortfarande väntar på tillfredsställande ersättning.
Jag är medveten om att frågan om ersättning fastnar i ändlösa diskussioner om beräkningar, men det är inte ett giltigt skäl till att befolkningen i Bhopal skall behöva återuppleva traumat varje dag.
Trots att jag stöder större delen av resolutionen och tankarna bakom den anser jag inte att de föreslagna ändringarna tillför något konstruktivt till resolutionen.
Det är viktigt att vi inte hemfaller åt polemik och oförnuft när vi talar om katastrofer som den i Bhopal.
Skulden läggs alltför ofta på fel ställe och vi fördömer ofta alla aktörer utan att fastställa fakta.
Som ordförande i parlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydasien och Sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete (SAARC) vill jag uppmana er att sätta in detta i sitt rätta sammanhang, och varje lands budget är då särskilt relevant.
Vi måste inse begränsningarna i vissa länder, som kanske ännu inte har utvecklat teknik eller har ett kunnande för att hantera sådana katastrofer så snabbt och säkert som vi har kommit att vänta oss i våra egna länder.
Vi måste också ta med alla aspekter av Bhopalkatastrofen och uttrycka vår erkänsla för det arbete som redan har utförts av den indiska regeringen och regeringen i Madhya Pradesh när det gäller medicinsk vård, ekonomiskt och socialt stöd, miljösanering och, slutligen, ekonomisk ersättning.
Denna korta lista visar att mycket arbete redan har utförts.
Jag anser att det inte skulle tjäna något till att tala illa om en regering som försökt lösa och ta hand om det stora antal problem som Bhopalkatastrofen lett till.
Vi måste snarare sätta in alla våra diplomatiska ansträngningar för att fortsätta trycka på den indiska regeringen, så att den fortsätter betala ut ersättning och fortsätter sanera området.
Men om vi begär att åtgärder vidtas och pengar satsas måste vi också vara beredda på att hjälpa till på alla sätt, bland annat genom att erbjuda teknisk och ekonomisk hjälp.
Vi får inte fördöma utan att först ha undersökt vad vi som gemenskap kan göra för att hjälpa.
Vi måste även i fortsättningen vara konstruktiva och erbjuda regeringen i Madhya Pradesh den humanitära, ekologiska och medicinska expertis som vi besitter.
Detta är en uppgift för kommissionen, medlemsstaterna såväl som för regeringarna.
Jag uppmanar er därför att sätta press på alla som på något sätt kan underlätta situationen för dem som redan har lidit tillräckligt i Bhopal.
