# ID: svediakorp-gov451651
# author: Ribeiro e Castro (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru Grybauskaitė, mina damer och herrar!
Olyckligtvis är Zimbabwe ett av de ämnen som förekommer ofta och regelbundet under dessa torsdagsdebatter där vi behandlar brådskande människorättsproblem.
Det säger oss två saker: för det första att situationen fortfarande är allvarlig och för det andra att de åtgärder som vi har vidtagit inte har haft någon verkan.
Vi måste först och främst fördöma att en skrämmande auktoritär regim förstör ett land.
Som nämndes i denna kammare upprör fattigdomsstatistiken alltmer.
Zimbabwe var ett land som, om det hade skötts på ett riktigt sätt, inte bara kunde ha mättat hela sin befolkning, utan också kunde ha hjälpt till att lösa problemen med svält och nöd i Afrika och i andra delar av världen.
Mugaberegimen fortsätter emellertid, trots varningar från EU och från andra håll, att öka det politiska förtrycket och vi är djupt oroade över de val som skall hållas i mars.
Dessa val blir varken fria och rättvisa om inte landet genomgår en snabb omställning och ser till att viss debatt kan genomföras.
Man tvivlar på om det ens är värt att övervaka dem.
Fallet med Roy Bennett, och de trakasserier som Morgan Tsvangirai utsattes för efter sitt besök i denna kammare, är exempel på de negativa influenser – och jag vill uppmärksamma er på detta – som regimen kan ha i regionen.
Generellt kan regimer antingen välja att följa vägen mot demokrati eller återgå till auktoritärt styre.
Jag var till exempel nyligen i Moçambique där val har ägt rum.
Rösträkningen har ännu inte slutförts.
Vi fick dock veta att moçambikiska väljare under valkampanjen röstade utomlands och att oppositionspartierna – motståndarna till Frelimo – blev förföljda i Zimbabwe.
Förutsättningarna finns dock.
Zimbabwes öde kan på ett avgörande sätt bidra till att stärka den demokrati som vi hoppas på i regionen, i Sydafrikas spår, och på så sätt stärka strävan efter demokrati i Moçambique och Angola.
Det kan å andra sidan betyda ett steg bakåt till olika typer av auktoritärt styre.
Jag vill poängtera att vi har ökat pressen på grannländerna och att vi har inlett en dialog med Afrikanska unionen.
Detta visar vilken viktig roll som denna organisation har genom att de kan använda sina påtryckningar på Mugabes förfärliga regim.
