# ID: svediakorp-gov451621
# author: Manolakou (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 230
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Vi vill påpeka att finansieringen av åtgärder vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av mänsklig verksamhet är så begränsad att den utesluter alla möjligheter till materiella ingripanden och effektivitet.
Vi anser att skadeförebyggande åtgärder är viktigare än återställningsarbete, och med detta menar vi stöd till politik, åtgärder och infrastruktur som syftar till att begränsa skador och förluster i händelse av en katastrof.
Men hur skulle detta kunna infrias när allting bedöms utifrån dystra ekonomiska kriterier och utifrån storföretagens intressen?
Hur kan någon på allvar tala om att anta en grundläggande politik för skydd mot alla typer av katastrofer när flera offentliga ansvarsområden flyttas över till privatpersoner?
Vad har vi för skydd att tala om när det inte finns några pengar till översvämningsförebyggande arbete, när normerna för jordbävningssäkerheten inte uppfylls, när skogarna lämnas i pyromanernas och landförstörarnas våld eller när rederier går fria från ansvar och slipper undan straff efter stora miljökatastrofer?
Hur skall vi kunna organisera en effektiv räddningstjänst när offentliga tjänster som behövs i kritiska situationer, till exempel brandkåren, privatiseras eller omvandlas till mekanismer som hämmar utvecklingen?
Och hur utnyttjar vi de småsmulor som den så kallade skadeersättningen består av?
Om ni vill få svar på tal kan ni fråga de som drabbades av jordbävningen i Grekland 1999 och som fortfarande bor i containrar.
