# ID: svediakorp-gov451612
# author: Kaufmann (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Lagstiftningen inom asyl- och invandringspolitiken har varit djupt odemokratisk i många år.
Amsterdamfördraget innebar bland annat att lagstiftande befogenheter inom detta område överfördes från medlemsstaterna till gemenskapen.
Dessa befogenheter fråntogs därmed de nationella parlamenten.
Dessutom överfördes befogenheterna uteslutande till rådet, dvs. till de samlade nationella verkställande instanserna, och parlamentets delaktighet begränsades till att avge ståndpunkter.
Inom ett område som får så stora konsekvenser för de grundläggande rättigheterna är det ohållbart att den verkställande makten får stifta lagar på det här sättet.
Förslaget till rådets beslut om att följa medbeslutandeförfarandet är således ett steg som skulle ha tagits för länge sedan i syfte att ge parlamentet större inflytande över lagstiftningen.
Samtidigt planerar rådet att återigen förbehålla den verkställande makten vissa områden.
Just detta kritiseras i Jean-Louis Bourlanges betänkande, och därför stöder jag detta betänkande.
Det problematiska med betänkandet är emellertid kravet på en bestämmelse i konstitutionen som gör att medlemsstaterna ensidigt kan stänga ute tredjelandsmedborgare från arbetsmarknaden.
När jag var medlem av det konstitutionella konventet var jag kritisk till denna bestämmelse, som den tyska regeringen förde in i konstitutionen.
Den speglar inte bara nationell egoism utan strider också mot principen att arbetstagare bör ha fri rörlighet inom ett gemensamt Europa, vilket är mycket allvarligare.
Enligt min mening är denna bestämmelse den första som bör ses över efter det att konstitutionen har trätt i kraft.
