# ID: svediakorp-gov451526
# author: Ribeiro e Castro (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Att främja demokratin och de mänskliga rättigheterna i världen bör vara en av prioriteringarna i Europeiska unionens yttre förbindelser.
Vi hämtar kraft i vår egen vida tolkning av begreppen människan och individen liksom i vetskapen att den demokratiska världen också är en friare värld, en värld som kan vara mer rättvis, en värld som är förmögen att skapa rättvisa och frihet och som följaktligen är en fredligare och säkrare värld.
Genom att engagera oss starkt i Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter främjar vi demokratin, freden, människan och säkerheten, allt på en och samma gång.
Vi bör alltid ha detta i åtanke när vi finjusterar de instrument som vi upprättar och när vi förvaltar de medel som vi anslår direkt till detta handlingsområde.
Efter ett antal års erfarenhet, skulle jag vilja göra några anmärkningar.
För det första bör parlamentet bli mer delaktigt i program som är särskilt utvecklade och understödda inom detta område.
De ändringar av förordningen som har föreslagits kommer att föra denna fråga tillräckligt mycket på tal, naturligtvis förutsatt att kommissionen godtar dem i rätt anda och gör en bred och utförlig tolkning av de nya riktlinjerna och därigenom förflyttar kontakten med parlamentet till en öppnare och tätare nivå.
Detta är vad vi kräver.
Det är dock också nödvändigt att vi utrycker vår åsikt i andra frågor som berör oss mer.
För det första: Skall vi späda ut dessa instrument över fler och fler regioner och över fler linjer och fler frågor, eller skall vi först utarbeta en tydlig strategi för att sedan koncentrera oss på en riktlinje som för oss framåt och på de grundläggande prioriteringarna?
Jag menar att det sistnämnda är det rätta sättet.
Begreppet mänskliga rättigheter blir allt vidare men ibland också mindre tydligt.
Det är också lockande att använda dessa instrument till allt och inget.
Enligt min åsikt vore detta fel, det skulle göra vårt arbete mindre effektivt och leda till ett slöseri med knappa resurser, eller till en fördubbling av instrumenten.
Det finns många andra instrument för samarbets- och utvecklingspolitiken med tredje land.
Men de instrument som tillhör Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter är ytterst politiska och bör i huvudsak inriktas på att främja demokratin och det som utgör själva kärnan i de medborgerliga och politiska rättigheterna, dvs. religionsfriheten, yttrandefriheten, maktdelningen och rättsstaten, skyddet för organisationsrätten och rätten att arbeta inom politiska partier och i det civila samhället, möjligheten att hålla fria och rättvisa val samt vikten av att ha öppna och pluralistiska samhällen.
Vi måste dock också kunna prioritera de regioner i världen eller de länder som har särskild strategiskt genomslag för de åtgärder som vi stöder, och detta av flera orsaker.
För det första för att landet ifråga är vår närmsta granne och därför att vår direkta säkerhet står på spel.
För det andra för att det finns situationer som kan ha en positiv snöbollseffekt på lokal nivå när det gäller upprättandet av demokrati och stabilitet.
För det tredje därför att vi i dessa områden med särskilt besvärliga problem kan hitta en svag punkt som kan åtgärdas och leda till demokratisk utveckling.
För det fjärde därför att det finns särskilda historiska och kulturella band som binder oss samman.
Och för det femte därför att vår hjälp på kort sikt kan ändra allt och att den kan ha ett omedelbart positivt genomslag.
Sammanfattningsvis måste vi också ifrågasätta om vi, när vi genomför denna politik, skall gå den väg som leder till ökad byråkrati eller om vi kommer att kunna göra dessa instrument smidigare?
Mer än något annat uppmanar jag kommissionen att ta risker och att utarbeta de mest äventyrliga, mest våghalsiga och mest distinkta handlingslinjerna.
Byråkrati skulle leda till att dessa instrument förblir helt och hållet oanvända av en enkel och intuitiv orsak.
Vi kan inte lita på att diktatorerna skall uppmuntra och främja demokratin i sina länder.
Vi måste därför vara smidigare och veta hur vi skall göra för att stödja just de områden där detta behövs, just där detta saknas och just där detta kommer att göra skillnad.
