# ID: svediakorp-gov451524
# author: McMillan-Scott (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 973
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka kommissionsledamoten för hennes inledande kommentarer.
Det gläder mig att i kammaren se Luisa Morgantini, ordförande för utskottet för utveckling, Hélène Flautre, ordförande för underutskottet för mänskliga rättigheter, skuggföredraganden och min medföredragande i utskottet för utveckling, Fernando Fernández Martín.
Det fanns två förordningar, varav den ena redan har antagits av parlamentet.
Den vi behandlar nu gäller tredjeländer.
För tolv år sedan var jag föredragande, och enligt Chris Pattens beskrivning var jag pappa till Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, som visade sig vara ett bidrag i övergångsfasen för de länder som tidigare tillhörde Sovjetblocket.
Systemet sågs av många som EU: s flaggskepp för främjande av demokrati.
Det gav innehåll åt Maastrichtfördragets inledning om EU: s utrikespolitiska prioriteringar.
I den inledande fasen administrerades det av en liten stiftelse med säte i Bryssel, och både Europaparlamentet och kommissionen spelade en aktiv roll i fördelningen och övervakningen av projekten.
Vid höjdpunkten 1997 finansierade och administrerade initiativet runt 1 200 projekt.
Jag besökte några av dem 1999 i Belgrad, bland annat de viktigaste medierna som verkade för demokrati, t.ex.
Radio B92.
Initiativet internaliserades av kommissionen samma år.
Jag har under lång tid oroat mig över att initiativet har blivit byråkratiskt och oflexibelt och tyckt att Europaparlamentet åter bör spela en större roll som den enda demokratiskt valda institutionen.
Trots att initiativet för närvarande har en budget på 137 miljoner euro saknas det öppenhet, insyn och effektivitet.
Jag har blivit allt mer övertygad om detta efter att ha närvarat vid möten och följt diskussioner med mer än 30 organisationer.
Jag talade helt nyligen med det vitryska journalistförbundet, som just nu är här för att ta emot Sacharovpriset, och med Eurasien-direktören för en amerikansk demokratiorganisation.
De visste inte ens att det fanns ett europeiskt demokratiinitiativ.
Detta är ett mycket värdefullt program som också måste bli mer effektivt.
Det är viktigt att komma ihåg att Europeiska initiativet, i motsats till rutinmässigt EU-stöd, inte förutsätter samtycke från värdlandets regering.
I ett land som Vitryssland, för att inte tala om Tunisien eller Iran, där det är svårt och ofta omöjligt att operera genom regeringskanaler, kan detta knappast underskattas.
I ett dokument om EU: s säkerhetsstrategi 2003 sammanfattade Javier Solana betydelsen av och det känsliga läget för Europas nya grannskap.
Detta resulterade i en politik som inbjuder våra grannar i öster och söder att ta del av den frihet, stabilitet och välfärd som vi åtnjuter i EU.
Den syftar till att skapa en ring av vänner runt gränserna i den nya utvidgade Europeiska unionen.
Tyvärr märks EU: s demokratiska arbete i de nya grannländerna enbart genom de korta valövervakningsuppdrag som ledamöter av Europaparlamentet utför, liknande det nyligen i Ukraina.
Alla viktiga val i de nya grannländerna bör vara föremål för fullständiga valövervakningsuppdrag från EU: s sida.
Det råder i Bryssel en känsla av att demokrati inte kan exporteras och att förändring måste komma inifrån.
Men Förenta staternas National Endowment for Democracy (NED) har sedan 1982 visat att de två faktorerna kan kombineras.
NED verkar som ett oberoende expertorgan och använder sig av icke-statliga organisationer på fältet och respekteras mycket för sina program och metoder.
Både Förenta staternas verksamhet, som t.ex.
Westminster Foundation, och Tysklands stiftelser och icke-statliga organisationer präglas av mycket större öppenhet och insyn och mindre byråkrati än Europeiska initiativet.
Jag sammanställde nyligen ett dokument om Europaparlamentets demokratifrämjande arbete, både inom och utanför EU.
Som parlamentsledamöter deltar vi i en myriad av parlamentariska delegationer, samrådskommittéer och informella grupper.
Det uträttas ett värdefullt men fragmentariskt arbete.
Det samma gäller för Europeiska initiativet.
Jag anser att vår medverkan bör samordnas i ett demokraticentrum med bas i Europaparlamentet och med uppgiften att agera som en forskningsenhet, en samlande enhet för allt demokratifrämjande arbete inom EU.
På webbplatsen för utrikesdepartements Bureau for Democracy, Human Rights and Labor, skryter man t.ex. med att Förenta staterna har övervakat 87 länders övergång till att bli demokratiska stater.
Vill EU att Förenta staterna ensamt skall kunna ståta med statistiken?
Under förra helgens G8-möte i Rabat, ett möte som medfinansierades av EU och som det gläder mig mycket att kommissionsledamoten närvarade vid, utarbetades vidare planer för Forum for the Future, som för första gången introducerades vid toppmötet på Sea Island i juni 2004, för att främja demokrati i Mellanöstern och Nordafrika.
Trots Europeiska unionens ekonomiska bidrag till en så viktig händelse är det inte EU, utan amerikanerna, som leder verksamheten.
Vi kan konstatera att Förenta staternas program i stora drag återspeglar Barcelonaprocessens och nu Europeiska grannskapspolitikens principer.
Under 2005 övertar Förenade kungariket ordförandeskapet för både G8 och Europeiska unionen.
Jag hoppas verkligen att man koncentrerar sig mer på de 250 miljoner araber som vill ha demokrati, vilket framgår av FN: s utvecklingsrapport, och på de tydligt vacklande länderna öster om oss.
Jag föreslår inte att Europaparlamentet skall förkasta förordningen eller de tillhörande budgetposterna längre än absolut nödvändigt.
Samtidigt anser jag att svaret från kommissionen, dvs. brevet från kommissionsledamoten om de nya arrangemangen för programmet, som inte hänvisar till kontakter på arbetsnivå, och från rådet, som fortfarande använder sig av en arbetsgrupp bestående av utvecklingsministrar, på de farhågor som jag och andra har uttryckt om demokratiinitiativet är helt otillräckligt till sitt innehåll och inte alls svarar mot de behov som finns i dag och som delas av miljontals ofria människor i vårt grannskap.
