# ID: svediakorp-gov451519
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Rådet noterar att de ökande totala utgifterna för forskning är en central del av Lissabonagendan och en av nycklarna till att göra EU mer konkurrenskraftigt i den globala ekonomin.
Rådet och medlemsstaterna har upprepat sina åtaganden att satsa i genomsnitt motsvarande tre procent av BNP på forskning och utveckling till 2010.
Den nyligen presenterade Kok-rapporten framhävde återigen behovet av att kompensera de bristande ansträngningarna för att nå det målet.
Trots detta generella yttrande delar inte rådet parlamentsledamotens ståndpunkt att stabilitets- och tillväxtpakten hindrar medlemsstaterna från att nå Lissabonmålet.
Stabilitets- och tillväxtpakten kanske snarare främst bör användas som ett instrument för att uppmuntra till nationella utgifter i enskilda delar av budgeten.
För det första är det tveklöst möjligt att finansiera forskning och samtidigt respektera pakten.
Denna viktiga punkt leder fram till den andra punkten om att pakten inte är den faktor som begränsar investeringar i forskning.
Finansiering av forskning är snarare en fråga om nationella prioriteringar.
För det tredje vill jag påpeka att nivån på utgifter för FoU inte bara beror på offentlig finansiering.
Målet inbegriper även privatfinansierad FoU som kan uppmuntras på antal sätt än den offentligt finansierade.
Nyckeln för att nå målet på tre procent är de två tredjedelar av utgifter för FoU som skall finansieras på privat väg, inte den tredjedel som skall komma från offentliga medel.
Slutligen vill jag påminna om att pakten är en ram för hantering av budgetpolitik på global nivå i syfte att uppnå hållbar offentlig finansiering på längre sikt.
Alla utgifter måste betalas, även om vi hoppas att de skall ge positiv avkastning på längre sikt.
När Ekofinrådet diskuterade pakten den 16 november 2004 och just denna fråga togs upp var en bred majoritet av medlemsstaterna emot den möjlighet som parlamentsledamoten föreslår och att undanta vissa kategorier av utgifter från underskottsberäkningar.
Rådet kommer i analysen av skälen till ett för stort underskott alltid att ta hänsyn till typen av utgifter och de förmodade effekterna på lång sikt.
Men rådet delar inte parlamentsledamotens uppfattning att utgifter för FoU skall undantas från underskottsberäkningarna.
