# ID: svediakorp-gov451378
# author: Carlotti (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Trots att kommissionens rapport var välgrundad krävde man inte längre att Turkiet skulle erkänna det armeniska folkmordet 1915 i rekommendationerna från den 6 oktober.
Detta folkmord resulterade i att över en miljon människor dog, vilket motsvarar nästan två tredjedelar av landets största minoritet.
Detta brott, som begicks uppsåtligen och som ledde till en utbredd och systematisk förödelse, var 1900-talets första folkmord.
Ändå fortsätter den turkiska staten än i dag att motsätta sig hänvisningar till det.
Det sämsta vi nu kan göra är att hålla tyst.
Kommissionens tystnad kan få en att tro att denna tragedi inte berör den på något sätt och att den bara är ett problem för turkarna och armenierna.
Detta är någonting som jag finner störande, inte av religiösa eller historiska skäl eller av gemenskapsskäl, utan på grund av att detta är en politisk fråga som direkt har med demokrati och mänskliga rättigheter att göra.
Det är en fråga som har med själva grunden för EU att göra, den grund som lades efter andra världskriget när Frankrike och Tyskland slog fast att de ville skapa fred i Europa.
Det betydde att vår kontinents mest tragiska skede var till ända, trots att hela omfattningen av judeutrotningen inte till fullo erkändes förrän senare.
Därför är den armeniska frågan avgörande för ett Europa som vill bli ett område med frihet och anti-totalitarism, där ett modernt och sekulariserat medborgarskap kan blomstra.
