# ID: svediakorp-gov451375
# author: Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I den 8 december hävdade den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan att det borde vara möjligt för ett muslimskt land som Turkiet att gå med i EU om EU inte är en kristen klubb.
Det betyder att Europa skall ge upp sin individualitet, eller åtminstone en stor del av den, medan Turkiet får fortsätta att vara en muslimsk klubb.
Några dagar senare varnade Recep Tayyip Erdogan i de europeiska ledarna för att de muslimska extremisternas våld kan komma att trappas upp om EU avvisar Turkiet som kandidatland.
Eftersom Erdogan själv har den bakgrunden kan vi betrakta detta som ett rent hot, som ren och skär utpressning.
Vi i Europaparlamentet har inte längre ens självaktning nog att reagera mot utpressning av det slaget.
Och hur skall vi kunna avvisa en ansökan från till exempel Marocko i framtiden om vi tar med ett icke-europeiskt land som Turkiet?
Vi för allmänheten bakom ljuset.
Vi får höra att Turkiet bedöms enligt Köpenhamnskriterierna, men så tycks inte vara fallet.
Det är ju inget problem att tortyr bedrivs i stor skala i Turkiet, att turkiska trupper ockuperar en del av en befintlig medlemsstats territorium och till och med vägrar att erkänna den staten.
Jag kan bara dra slutsatsen att vi har blivit för räddhågsna i den här kammaren för att kunna fortsätta att värna om våra egna intressen såsom varande européer.
