# ID: svediakorp-gov451341
# author: Jałowiecki (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Debatten om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen, som har pågått i åtskilliga månader, kommer snart att ta slut.
Jag vill gratulera alla ledamöterna i parlamentet, också mig själv, till en mycket omfattande debatt och uttrycka förhoppningen att alla andra viktiga beslut också kommer att föregås av liknande debatter.
Under den här debatten har inte mindre än fyra typiska ståndpunkter om turkiskt medlemskap i Europeiska unionen framkommit.
Den första är den traditionella ståndpunkten, nämligen att förhandlingar bör inledas, med all sannolikhet redan nästa år, med möjlighet att avbryta dem om det blir uppenbart att den turkiska sidan skapar problem eller sätter hinder i vägen.
Den andra ståndpunkten är att vi bör inleda förhandlingar med sikte på att erbjuda Turkiet en alternativ lösning om sådana svårigheter uppstår under förhandlingarna, nämligen ett speciellt partnerskap med vissa privilegier.
Den tredje ståndpunkten består i att vänta tills Turkiet helt uppfyller Köpenhamnskriterierna, vilket innebär att nya villkor ställs upp, med tanke på att Köpenhamnskriterierna inte har uppfyllts helt.
Den fjärde ståndpunkten är slutligen tanken på ett speciellt partnerskap med särskilda privilegier.
Så vitt jag förstår har parlamentet beslutat att gå på den första modellen, eller med andra ord att inleda förhandlingar nästa år utan att sätta upp några nya villkor, och det verkar sannolikt att detta också kommer att bli rådets beslut.
Detta kommer att bli ett banbrytande beslut och ett beslut som lägger ett stort ansvar på medlemsstaterna, EU och rådet.
Det kommer att innebära att vi tar de första stegen på en mycket krävande väg.
Det är inte bara den turkiska sidan som har villkor att uppfylla, utan också medlemsstaterna, kommissionen, rådet och parlamentet.
Dessa villkor är särskilt utmanande och detta ansvar är särskilt tungt att bära med tanke på att vi så att säga har med ett barn att göra.
Det har redan gjorts jämförelser med ett äktenskap, men jag föredrar att använda exemplet med en familj som har ett adoptivbarn.
På sätt och viss är Turkiet ett adoptivbarn, och vi får inte glömma att familjens och föräldrarnas ansvar är extra stort när ett barn adopteras.
Jag hoppas att vi alla är fullt medvetna om detta och att vi skall börja ställa vårt europeiska hus i ordning.
