# ID: svediakorp-gov451337
# author: Hökmark (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatten om budgetplanen gäller många olika frågor.
Diskussionen om hur stora unionens inkomster skall vara får aldrig dölja vikten av hur vi prioriterar våra utgifter.
Vi måste ge större prioritet åt de utgifter som stöder utvecklingen av det nya kunskapssamhället och våga ge mindre bidrag till de delar av vår ekonomi som är för stora och som hör en annan tids ekonomi till.
Lissabonprocessen kommer självfallet att vara det viktigaste inslaget.
Det som kommissionen och rådet måste göra är inte bara att tala om höga mål utan också att föreslå konkreta åtgärder som ökar konkurrensen, inte minst inom de sektorer som hör kunskapssamhället till.
Det gäller hur vi skall vidga konkurrensen inom utbildning och sjukvård men också andra delar av vårt samhälle för att vi skall kunna få de bästa verksamheterna i Europa.
Det finns en fråga som gör det toppmöte som vi nu står inför särskilt historiskt, och det är frågan om Turkiet.
Ett nej, eller ett sätt att fördröja denna process, kommer självfallet att få konsekvenser på olika sätt.
Vi skulle i så fall lämna utrymmet fritt för andra krafter och andra ideal än de som den Europeiska unionen står för.
EU: s grundläggande uppgift är att skapa säkerhet och trygghet och att överbrygga skillnader istället för att skapa nya skiljelinjer.
Det innebär att vi måste ställa oss frågan: Blir vår säkerhet och trygghet större med Turkiet stabilt förankrat i EU: s och Europas grundläggande värden?
På samma sätt som vår trygghet och säkerhet blir större om den kan utvidgas på Balkan och genom den utvidgning som har ägt rum i år?
Den frågan handlar ytterst om vilken respekt vi ser för det arbete som EU genomför.
Skälet till att andra länder vill komma med är den framgång som EU har haft i att stärka säkerheten och tryggheten.
Det är ett viktigt skäl till att rådet måste ta det historiska beslutet att säga ja till att inleda förhandlingar.
