# ID: svediakorp-gov451324
# author: Grossetête (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det kan inte råda något tvivel om att rådets toppmöte den 17 december kommer att gå till historien som ett minnesvärt datum i byggandet av Europa.
Jag vill emellertid tala om för rådsordföranden att våra medborgare är bekymrade över dessa framtida utvidgningar, och framför allt över att de fortfarande inte har fått svar på den centrala frågan om var EU: s gränser går.
Vi är naturligtvis för Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU, även om dessa länder fortfarande behöver hjälp i sina ansträngningar, och vi är också för Kroatiens anslutning, eftersom detta kommer att sända en stark signal till Balkan.
När det gäller Turkiet är situationen dock helt annorlunda.
Det är ett land som inte erkänner Republiken Cypern, en medlemsstat av Europeiska unionen som det har ockuperat i 30 år.
Turkiet straffar alla som tar upp det armeniska folkmordet, och 97 procent av dess territorium ligger utanför Europas gränser, vilket innebär att Turkiet inte har någon rätt att ansluta sig till Europeiska unionen.
Därför hoppas vi att rådet kommer att samtycka till det förslag om ett privilegierat partnerskap som har lagts fram av Frankrike.
Turkiets integration i EU skulle vara liktydigt med att omedelbart förkasta ett politiskt EU, innan det ens har blivit till, och att föreviga bilden av ett EU som är föremål för utpressning och påtryckningar.
Skulle detta vara ett förnuftigt handlingssätt?
För att gå över till en annan lika viktig fråga välkomnade jag José Manuel Barrosos kraftfulla kommentarer om EU: s budgetplan.
Jag är trots detta fortfarande oroad över EU: s framtid.
Utan de nödvändiga medlen kan inte EU stärka den sociala sammanhållningen eller stödja konkurrenskraften, sysselsättningen, forskningen och miljöpolitiken, och det kommer inte heller att kunna ta den åldrande befolkningen under vederbörligt övervägande – med andra ord att stå fast vid Lissabonstrategin – eller fortsätta kampen mot terrorism, narkotika och brottslighet.
Om vi fortsätter att arbeta med omoderna budgetar, kommer vi inte att kunna möta de utmaningar som väntar oss, till exempel den kinesiska konkurrensens explosiva utveckling.
Rådet bör därför överge kravet på en EU-budget på 1 procent, eftersom unionen i så fall inte längre kommer att kunna garantera finansieringen av sin regionalpolitik, som ligger EU-medborgarna varmt om hjärtat.
Vi förväntar oss att rådet tar hänsyn till de prioriteringar jag nämnde tidigare och sedan anslår nödvändiga medel för att vi skall nå våra mål.
Vi får inte glömma bort att EU inte kan byggas utan alla individers och alla EU-medborgares insatser.
EU bör exportera sina värderingar till resten av världen men också respektera de män och kvinnor som möjliggör dess existens.
Jag är dessvärre rädd för att de beslut som fattas den 17 december kommer att vara obegripliga för många av våra medborgare.
