# ID: svediakorp-gov451312
# author: Adamou (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Slutsatserna från det toppmöte som Europeiska unionen kommer att genomföra den 16 – 17 december är så viktiga att de i stor utsträckning kommer att avgöra Europeiska unionens framtida skepnad.
Utvidgningen, med ett eventuellt inledande av förhandlingar med Turkiet, kräver beslut, och följderna av dessa beslut kommer att bli avgörande.
Vi måste ända från början klargöra att vi inte är emot Turkiets europeiska förhoppningar.
Vi förväntar oss dock att varje land som hyser sådana förhoppningar skall vara skyldigt att uppfylla en rad minimikrav i sådana grundläggande frågor som även gäller övriga medlemsstater, t.ex. grundläggande friheter, civila rättigheter och arbetstagarnas rättigheter, naturligtvis utan att landet i fråga hyser några illusioner.
Dessa skyldigheter måste emellertid fastställas och godtas av Turkiet ända från början.
Hur skulle det någonsin kunna vara möjligt att ett kandidatland tillåts att vägra erkänna en annan medlemsstats existens och att denna fråga inte klart fastställs vid toppmötet?
Hur skall frågan kunna besvaras om det finns verklig jämställdhet mellan medlemsstaterna eller om det när allt kommer omkring finns två uppsättningar av standarder och två måttstockar?
Det är enligt min åsikt en nödvändig förutsättningatt det inte bara finns ömsesidigt erkännande, utan även att förbindelserna mellan Cypern och Turkiet normaliseras, inte bara därför att Europeiska unionen och de principer som ligger till grund för unionens verksamhet kräver detta, utan även därför att Cypernproblemet måste lösas för att rätten skall segra till förmån för vårt folk, såväl grekcyprioter som turkcyprioter.
Ingen nation i världen vill ha olaglig ockupation eller hat och delning i sitt land, och detta får inte bestå för all framtid.
Europeiska unionen måste öppna ett fönster för att trygga de grundläggande principerna för unionens själva existens och kräva att detta minimum av skyldigheter skall tillämpas.
EU måste också öppna ett fönster för de vanliga medborgarna genom att visa att EU inte fattar beslut genom att använda två uppsättningar av standarder och två måttstockar.
Avslutningsvis vill jag fördöma den turkiska ledningens och regeringens arroganta uppträdande genom att i sina uttalanden ge intryck av att det är Europeiska unionen som ber Turkiet att ansluta sig och inte Turkiet som ber om att få ansluta sig till Europeiska unionen.
