# ID: svediakorp-gov451244
# author: Van Nistelrooij (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är viktigt att vi får möjlighet att diskutera de finansiella ramarna i god tid och regelbundet rösta om dem i parlamentsutskotten.
Det gäller särskilt sammanhållningspolitiken och regionalpolitiken.
Regionalpolitiken har faktiskt tidigare varit mycket effektiv.
Skillnaderna i Europa har till stor del utjämnats, och denna politik bör, mot bakgrund av nya nyckelinitiativ, särskilt Lissabonmålen, absolut fortsätta.
Det kan dock bara ske om parlamentet, i samråd med kommissionen och rådet, lägger fram de nya förordningarna i god tid.
Konkret innebär det att vi bör kunna fatta beslut om detta i mitten av nästa år, 2005, för om vi inte lyckas med det kommer det att bli en upprepning av det som hände 1999 då debatterna var för långdragna och införandet måste avbrytas.
Enligt Lissabonmålen krävs att de nationella regeringarna och de som är involverade i regionerna är ihärdiga.
Det innebär att vi måste vara redo i tid, och att ur detta perspektiv föra över hela frågan till andra halvåret 2006, under det brittiska ordförandeskapet, skulle vara skadligt för politiken.
Kort sagt vill jag betona vikten av regionalpolitik i samband med Lissabonmålen, innovation, främjande av konkurrens och den nya andra budgetmålsättningen, delvis för att detta kan främja samarbetet i regioner och samarbetet mellan partner.
Om vi ser på budgetplanerna vill jag säga att enprocentsgränsen naturligtvis inte gör dem omöjliga.
En annan faktor som spelar en roll i detta är att vi har lärt oss att införandet låg närmare människorna i en decentraliserad miljö i samverkan med provinser, regioner, städer, sociala partner i Europas regioner, och resultatet blev ett större engagemang.
Om enprocentsgränsen skulle medföra att politiken åter nationaliserades skulle vi förlora det europeiska mervärdet, och jag skulle tycka att det var mycket beklagligt.
