# ID: svediakorp-gov451242
# author: Kuźmiuk (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det är i min egenskap av företrädare för den största nya medlemsstaten, Polen, som jag tar till orda i dagens frågestund till kommissionen om budgetplanen för 2007 – 2013.
Jag betonar detta eftersom de flesta av de ärade ledamöter som har talat i denna debatt kommer från de femton gamla medlemsstaterna, och deras åsikter om budgetplanen för 2007 – 2013 skiljer sig mycket från de nya medlemsstaternas.
Det första problem som jag vill belysa är storleken på budgeten för perioden i fråga.
De sex så kallade nettobidragsgivarna argumenterar för en procent av BNP, medan Prodikommissionen föreslog 1,14 procent av BNP.
Enligt beräkningar ger detta en differens på omkring 180 miljarder euro, vilket innebär cirka 25 miljarder euro mindre för varje år i budgetplanen.
Detta är ett enormt belopp ur de nya medlemsstaternas perspektiv.
Det är ett belopp som är helt nödvändigt för att minska skillnaderna i utveckling mellan gamla och nya medlemsstater och se till att uppdelningen i ett första och andra klassens Europa inte blir permanent inrotad.
Det andra problem som jag vill ta upp rör strukturfondernas och sammanhållningsfondens resurser.
Jag talar särskilt om deras fördelning till regioner i den gamla unionen som påverkas av den ” statistiska effekten ”.
Kommissionen visar en anmärkningsvärd generositet mot dessa regioner.
Det finns planer på att avsätta inte mindre än 194 miljarder euro till dem under dessa kommande sju år, men bara 181 miljarder euro till regioner i den nya unionen.
Man bör komma ihåg att under denna tidsperiod kommer minst två nya medlemsstater att ansluta sig, och att hela det territorium som tillhör de tolv nya medlemsstaterna har rätt till stöd.
Det tredje problem som jag vill nämna rör en begränsning av resurserna från strukturfonderna och sammanhållningsfonden till fyra procent av den aktuella medlemsstatens BNP.
För de tio nya medlemsstaterna innebär det ett årligt belopp på mindre än 20 miljarder euro.
Jag anser att det vore lämpligt att höja tröskeln till minst fem procent av medlemsstatens BNP.
Jag hoppas verkligen att kommissionsledamoten tar hänsyn till de tre punkter som jag har nämnt.
