# ID: svediakorp-gov451239
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot!
Jag vill inleda mitt anförande med att plädera för ett större allvar och en mer objektiv infallsvinkel.
I vår debatt i morse om 2005 års budget vädjade ett mycket stort antal talare till rådet om att ta budgeten på större allvar.
Om vi däremot har som mål att uppnå en överenskommelse med rådet i en tid då vi redan talar om ett förslag om budgetunderskott är de siffror som vi redan har enats om inte trovärdiga, och många misstänker redan att det är mycket möjligt att vi inte klarar oss med dem.
Efter att ha läst om budgetplanen i medierna de senaste dagarna börjar jag frukta detsamma.
Jag fruktar också att en likadan brist på allvar uppstår i debatten om Turkiet och andra aktuella frågor, och jag ber er, fru kommissionsledamot, att inte vara åskådare, utan att vara mer politiskt proaktiv.
Budgeten och budgetplanen är arbetsprogram i form av siffror, och i dag har vi börjat diskutera det politiska programmet för de kommande fem åren.
Vad vi kräver är större konkurrenskraft – Lissabon och Barcelona har högsta prioritet och måste införas precis lika mycket som en förbättrad roll i ungdomarnas värld, kampen mot terrorism, utvidgningen av EU till att även omfatta Kroatien, Bulgarien och Rumänien, en ny grannskapspolitik och förbättrad informations- and kommunikationspolitik.
Det jag vill att ni skall berätta för oss är om allt som vi har debatterat i dag vad gäller ytterligare ansvar och åtgärder faktiskt ingår i den gamla kommissionens förslag, eller om den nya kommissionen måste sätta sin stämpel på det och kräva politiska projekt?
Hittills har det bara viskats bakom ridån att det förekommer ständiga diskussioner om den övre gränsen.
Låt oss sluta jonglera med antal och tala om vad vi måste göra och hur mycket det kommer att kosta, så kommer vi att kunna tala om egna resurser och fördelningen av uppgifter och om vem som måste göra vad.
