# ID: svediakorp-gov451131
# author: Roszkowski (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Arbetet med Europeiska unionens budget 2005 är snart avslutat.
Kommissionen föreslog en budget på 109 miljarder euro, rådet föreslog siffran 105 miljarder euro och Europaparlamentet föreslog 111 miljarder euro.
Den slutliga siffran är 106 miljarder euro.
Föredragandena skall självklart ha ett stort tack för sitt arbete, men frågan är om resultatet kan betecknas som en framgång och en bra kompromiss.
Men det är inte den viktigaste frågan i sammanhanget.
Betydligt viktigare är att resultatet ligger under förväntningarna.
Jag ser att andra ledamöter i kammaren delar min åsikt.
Nedskärningspolitiken segrade, trots att EU utvidgats med tio nya medlemsstater.
Önsketänkandet segrade, nämligen att det är möjligt att få en större union för mindre pengar.
Den beslutade utgiftsnivån kan komma att påverka budgetplanen 2007-2013, och det är ännu mer oroande.
Vår ståndpunkt inom gruppen Unionen för nationernas Europa är att budgeten för 2005 inte är någonting vi för närvarande kan protestera mot, men vi ser heller ingen anledning att fira.
Detta är även ett tillfälle till bredare diskussion.
George Kennan påpekade tidigare att Sovjetunionens utvidgning berodde på en oförmåga att lösa interna problem.
Jag hoppas att detsamma inte kommer att gälla Europeiska unionen.
Tyvärr finns det ett par oroväckande likheter när det gäller två frågor.
Den första är den ekonomiska politiken.
Hittills har Europeiska unionen bedrivit en politik präglad av sammanhållning och ekonomisk solidaritet med mindre utvecklade medlemsstater för att främja utvecklingen i samtliga medlemsstater.
Just nu är man i färd med skriva bort idén om sammanhållning och ekonomisk solidaritet ur Europeiska unionens avtal.
En försvagad eller helt avskaffad sammanhållningspolitik kan leda till att skillnaderna blir ännu tydligare i framtiden.
Sannolikheten för det ökar dessutom om Lissabonstrategin medför att vi ger upp när det gäller den ekonomiska politiken, det vill säga att uppnå högsta möjliga kvalitet till lägsta möjliga kostnad, till förmån för socialpolitiken som bedrivs i de mer utvecklade staterna.
Det jag menar är att man måste skydda sysselsättningen i de länder som tyngs ned av orimligt höga sociala kostnader.
Den andra frågan som jag skulle vilja ta upp är att Europeiska unionen har svårt att hitta sin egen identitet.
Turerna kring Rocco Buttiglione och misslyckandet med att integrera muslimska grupper i det västeuropeiska samhället, som nyligen togs upp i, är båda viktiga exempel liksom frågan om konstitutionens ingress.
Vi håller också på att diskutera en utvidgning med Turkiet utan att ta någon hänsyn till de grundläggande värderingar som skiljer Europeiska unionen från Turkiet.
Det första exemplet gäller sociala, ekonomiska, politiska och kulturella problem.
Lösningen på konflikten mellan teorin om allmänt accepterade värderingar och enskilda värderingar har varit att göra sig av med alla typer av värderingar.
De som är fast beslutna att till varje pris uppnå ett federalt Europa utan gränser, ett Europa som saknar ideologisk identitet och sammanhållningspolitik, handlar på ett sätt som skadar Europeiska unionen.
De arbetar sakta men säkert mot unionens intressen, säkrare än de som för närvarande önskar skada Europeiska unionen med sina extrema åsikter.
Det finns bara en lösning, nämligen att Europeiska unionen i framtiden skaffar sig en bredare ideologisk bas och ställer större resurser till förfogande, så att sammanhållnings- och solidaritetspolitiken kan genomföras effektivt.
