# ID: svediakorp-gov451130
# author: Whittaker (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ungefär en fyrtiondel av skatteintäkterna i EU: s länder används av EU-institutionerna.
I Storbritannien säger man oss att detta är ett lågt pris att betala för privilegiet att handla med våra grannar och för det välstånd EU har gett oss.
Vi börjar dock inse, som den före detta kommissionären Neil Kinnock hade vänligheten att framhålla, att vi inte behöver vara med i EU för att handla och samarbeta med EU: s länder och att vårt välstånd mycket väl skulle kunna vara högre om vi inte vore med i EU.
Man säger oss också att EU-budgeten är liten jämfört med nationella budgetar.
Nationella budgetar bekostar dock vissa nyttiga saker, såsom försvar, utbildning, sjuk- och hälsovård samt pensioner.
EU-budgeten bekostar subventioner till jordbruket – subventioner som jordbruket skulle klara sig bättre utan.
Den bekostar regionala projekt som annars inte skulle ha ansetts värda att genomföra.
Den bekostar dåligt riktat utvecklingsbistånd till utomeuropeiska länder.
Den bekostar revisorer som upptäcker att 93 procent av de rapporterade utgifterna är osäkra och behäftade med otaliga fel.
Den bekostar parlamentet.
Låt oss sluta gräla om hur mycket som bör satsas på det ena eller andra projektet eller initiativet i fåfäng strävan efter Lissabonmålen.
Låt oss se på bilden i stort.
Som den senaste talaren just har sagt vill flera länder med egna budgetproblem ha en gräns på en procent av BNI.
Kommissionen påpekar med rätta att siffran måste vara mycket högre om de nya anslutningsländernas förväntningar skall infrias.
Hur mycket högre – två procent, fyra procent?
Om EU verkligen inriktade sig på de ideal det ständigt basunerar ut – fred, välstånd, starka ekonomier – skulle det uppträda helt annorlunda.
EU skulle då inte ägna sig åt dessa olika projekt, utan öppna sina marknader ordentligt, upphöra med att utrota våra företag genom tusentals omdömeslösa tvingande bestämmelser, och dess budget skulle kunna utgöra en bråkdel av en procent av BNP.
