# ID: svediakorp-gov451127
# author: Virrankoski (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
EU: s budget för 2005 är nu föremål för en andra behandling i parlamentet.
Jag vill tacka föredragandena Salvador Garriga Polledo och Anne Elisabet Jensen för deras utmärkta arbete.
Jag vill också tacka ordföranden för budgetutskottet, Janusz Lewandowski, för hans fullödiga ledarskap i utskottet, och kommissionär Dalia Grybauskaitė och rådets företrädare Atzo Nicolaï för deras konstruktiva samarbete.
EU: s budget för 2005 kan mycket väl motsvara nästa års behov, men där finns frågetecken.
Det grälades mycket över betalningsbemyndiganden, och det såg ut som om de skulle bli alltför låga.
Utestående åtagandebemyndiganden uppgår för närvarande till närmare 100 miljarder euro, varav cirka 70 miljarder euro representerar strukturfonderna.
Att budgeten genomförts dåligt under de senaste åren innebär nu en eftersläpning.
Ända fram till slutet av förhandlingarna ville rådet begränsa betalningsbemyndigandena.
Det krävdes stora ansträngningar för att få upp betalningsbemyndigandena till nivån 106,3 miljarder euro, vilket fortfarande ligger 7,9 miljarder under budgetplanen.
Det omfattar emellertid 500 miljarder euro, eller mer än 1 procent av EU: s BNP.
Detta budgettak, som föreslagits av sex medlemsstater, spökade följaktligen under hela förlikningssammanträdet.
Till och med rådet tvekade om huruvida finansieringen var adekvat genom att anta den gemensamma resolutionen, där det föreslogs att varje tilläggsbudget som gäller strukturfonderna om möjligt bör antas under en enda behandling.
Uttalandet går tvärt emot god budgetpolicy, eftersom budgeten måste innefatta alla kända utgifter för budgetåret.
Det bör nämnas att man vid samma förlikningssammanträde kom överens om att öka betalningsbemyndigandena i strukturfonderna i år med 3,7 miljarder euro, eftersom tillgångarna har tagit slut.
Av detta var 2 miljarder euro nya pengar.
I budgetdebatten togs frågan om den snabba ökningen av antalet decentraliserade enheter i EU upp.
Nästa år kommer det att finnas 23 sådana, varav fem nya.
40 miljoner euro från flexibilitetsinstrumentet måste användas för dessa enheters förvaltningskostnader, eftersom de i annat fall inte hade kunnat finansieras.
Under den senaste tiden har flera decentraliserade enheter inrättats som resultat av handeln mellan medlemsstaterna.
År 2000 fanns det fortfarande bara sju decentraliserade enheter.
Vi bör därför snabbt undersöka om de decentraliserade enheterna är det mest effektiva sättet att utveckla EU: s förvaltning.
Det kan hända att vi på detta sätt inrättar enheter som är svåra att övervaka och som delvis inte skapar något annat än en dubbel byråkrati.
En annan fråga gäller de olika förbund och organisationer som får anslag direkt från budgeten.
Att på detta sätt öronmärka belopp är faktiskt mot budgetförordningen.
Vi anser att systemet grundar sig på ett gunstlingssystem, som grumlar förutsättningarna för ekonomiskt stöd, och gör dem otydliga.
Parlamentet bör fortsätta att vara ett lagstiftande organ och lämna genomförandet till kommissionen, vilket skulle vara det bästa sättet att kontrollera opartiskheten.
