# ID: svediakorp-gov451120
# author: Böge (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Användningen under året av flexibilitetsinstrumentet hänger nära samman med framgången i budgetsamråden och den överenskommelse som institutionerna kommit fram till – vilket vi verkligen behövde göra.
Herr rådsordförande!
Låt mig i efterhand säga hur bra det var att parlamentet på sin tid säkerställde denna flexibilitetsmekanism efter mödosamma förhandlingar, för den har i hög utsträckning gynnat rådets prioriteringar när föregående års budgetar har genomförts.
Låt mig än en gång påminna er om att flexibilitetsinstrumentet, vars årliga övre gräns i maj 1999 överenskoms till 200 miljoner euro, är avsedd för oförutsedda händelser, och även att det i artikel 24 i det interinstitutionella avtalet står att denna flexibilitetsmekanism som regel inte bör användas för ett och samma syfte under två på varandra följande budgetår.
Innan denna flexibilitetsmekanism tillämpas måste naturligtvis ett förslag om detta läggas fram, och man måste undersöka huruvida nya oförutsedda åtgärder skall finansieras inom en utgiftskategori eller, om detta inte låter sig göras, genom överföringar mellan två utgiftskategorier, vilket skall följas av en diskussion om huruvida flexibilitetsinstrumentet skall tillämpas.
Vi går igenom detta förfarande nästan varje år, och det vi faktiskt har lärt oss av erfarenheterna är att tolkningen av denna flexibilitet ibland har ansträngt förfarandet i mycket hög grad.
Jag vill påpeka årets resultat, nämligen att vi har 185 miljoner euro till förfogande, 45 miljoner euro för Peace II-programmet, 40 miljoner euro för de decentraliserade enheterna – som uppenbarligen finns bland rådets verkligt viktiga prioriteringar och alltid hotar att tränga undan viktiga program under utgiftskategori III, som ger EU ett mervärde – och 100 miljoner euro för återuppbyggnaden av Irak.
Jag vill särskilt hänvisa till detta och påpeka att i 2004 års budget har redan 74 miljoner euro – vad jag kan minnas – av totalt 90 miljoner euro för Irak finansierats under 2004 med hjälp av flexibilitetsmekanismen.
Detta gränsar uppenbarligen till det oförsvarbara.
Som regel bör det inte göras.
Därför anser jag att det vore klokt om vi i debatten om den nya budgetplanen och den flexibilitet som krävs i samband med den drar nytta av våra erfarenheter av användningen av flexibilitetsinstrumentet under de senaste åren.
Låt mig utnyttja detta tillfälle att säga att vi här på det hela taget talar om betalningar ur 2005 års budget om 106,3 miljarder euro, och 200 miljoner euro som avsatts för flexibilitetsinstrumentet.
Det intressanta med detta år är att inte bara utgiftskategori 4 – externa åtgärder – för första gången drar nytta av användningen av flexibilitetsinstrumentet, utan att även utgiftskategorierna 2 och 3 med nödvändighet drar nytta av det som vi förhandlade fram.
Det slutliga resultatet av detta, vilket skulle kunna kallas ett extra resultat, är att överenskommelsen också har gjort det möjligt – i ett sorts rättsligt och budgetmässigt förfarande – att under utgiftskategori 7 införliva en finansiering om 120 miljoner euro för norra Cypern och göra ett tillägg om 10 miljoner euro till finansieringen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket ger den 62,5 miljoner euro.
Herr talman!
Låt mig göra en slutlig kommentar: vår erfarenhet och den praktiskt taget årliga debatten om användningen av flexibilitetsinstrumentet måste helt visst göra det klart för både rådet och parlamentet, när de diskuterar den nya budgetplanen, att ju längre tid budgetplanen omfattar – vare sig den löper från 2007 till 2013 eller vad det nu gäller – och ju längre period beloppen slås fast för, desto mer sannolikt är det att vi kommer att behöva en utökad flexibilitetsmekanism för att hantera oförväntade händelser under de kommande åren, och vi måste begära detta hos rådet i förhandlingarna om budgetplanen.
