# ID: svediakorp-gov451066
# author: Litvina, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,520
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (1) Herr talman, ledamöter av Europaparlamentet, mina damer och herrar!
Det är ett väldigt känsloladdat ögonblick för mig, eftersom det är ett oerhört viktigt och betydelsefullt ögonblick för mina kolleger och mig.
Att vi får detta pris som organisation är ett tecken på solidaritet med och stöd för hela den vitryska demokratirörelsen och på stöd för de politiska krafter som i slutändan kommer att se till att det i framtiden finns en förbindelselänk mellan Vitryssland och Europeiska unionen.
Att två vitryska organisationer ursprungligen nominerades för priset – den andra organisationen var ungdomsorganisationen ZUBR – är förmodligen ett tecken på att Vitryssland står i centrum för den internationella uppmärksamheten och att mitt land, som en av mina kolleger har beskrivit som en schackpjäs som fallit ned från schackbrädet, återigen kommer att bli en självständig enhet i europeisk politik och en dag kommer att inta en värdig plats bland de andra nationerna runt det europeiska bordet.
Priset är en så viktig signal för oss eftersom vi inser våra problem, men det är inte bara en fråga om att hävda våra egna yrkesprinciper.
Det handlar också om att försvara alla våra medborgares rätt till saklig och ocensurerad information.
Det är oerhört viktigt att ni och europeiska politiker inser våra problem.
Tyvärr har de vitryska myndigheterna lyckats skapa ett slutet samhälle som bygger på isolering och förakt för demokratiska värden.
De skyddar sin stabilitet och fortlevnad genom en fullständig kontroll över informationsflödet.
De elektroniska medierna är nästan helt monopoliserade av myndigheterna.
Läget förvärras av att dessa monopoliserade mediers arbete är inriktat på att diskreditera eventuella politiska motståndare, och de monopoliserade medierna försöker förstärka stereotyper och myter.
En sådan utbredd myt i Vitryssland är att ingen i Europa ser åt vårt håll, att ingen räknar med att vi kommer att ansluta oss till dem och att Europa är fientligt och aggressivt mot oss, att den enda garantin för stabilitet i vårt land är statschefen och så vidare och så vidare.
Trots våra konstitutionella bestämmelser finns det nu bara en obligatorisk ideologi i Vitryssland.
I Vitryssland har en process nu slutförts – skapandet av en ny statsstruktur som är känd som den ideologiska ” vertikalen ”.
Intoleransen mot kritik är total, och vi får inte opponera oss eller uttrycka våra åsikter.
Mina kolleger vet att vi riskerar straffrättsliga påföljder om vi kritiserar presidenten.
För två år sedan ådömdes Pavel Mazjeika, en ung journalist, ett fängelsestraff med stöd av strafflagen.
Under politiska kampanjer sätts den icke-statliga pressen under ännu större tryck; folkomröstningen och parlamentsvalet nyligen är ett typexempel.
Kort före folkomröstningen publicerade min kollega Elena Ravbetskaja, redaktör på tidningen, en artikel där hon sade att det var ” en utmaning mot samhället ” att utlysa folkomröstningen och att det krävdes fullständig avsaknad av samvete och fullständig nonchalans inför folkopinionen att genomföra den.
Som en följd ställdes även min kollega inför rätta och bötfälldes.
Hennes tidning har också straffats och stängts i tre månader till följd av artikeln.
Vidare dömdes för två veckor sedan även en mycket välkänd person, Garrij Pahaniajla, vice ordförande i den vitryska Helsingforskommittén, för förtal av staten.
Skälet till detta var en kassett som en svensk TV-journalist spelat in och som beslagtagits från honom vid gränsen.
Pahaniajla hade gett en intervju och namngett de misstänkta för inblandning i vitryska oppositionspolitikers försvinnande.
Det var tillräckligt för att de skulle ställa honom inför rätta, med följden att han mycket väl kan sättas i fängelse i fem år.
Vi är djupt bekymrade över att de vitryska myndigheterna, trots de slutsatser som Europarådets särskilda rapportör Christos Pourgourides drar i rapporten om vitryska politikers och journalisters försvinnanden och trots världssamfundets stora uppmärksammande av saken, fortfarande inte tycks vara intresserade av en fullständig och djuplodande utredning av försvinnandena eller av att offentliggöra en sådan utredning.
Vi vet fortfarande inte vad som har hänt Dmitrij Zavadskij, som försvann för fyra år sedan.
Han är journalist och medlem av vår organisation, och myndigheterna har aldrig berättat för oss vad som hänt honom.
Hans fru, Svetlana Zavadskaja, ingår i vår delegation.
Frågan om de försvunna cirkulerar fortfarande i tidningarna.
För tre år sedan, under presidentvalskampanjen, straffades vi för att vi nämnde saken.
Direktcensur tillämpades.
I början av detta år, under den sista kampanjen inför parlamentsvalet och folkomröstningen, bevittnade vi för första gången hur tidningar stängdes summariskt på informationsministeriets order.
I 19 fall stoppade man oberoende mediekanalers verksamhet.
Vår kollega Andrej Sjantarovich inledde rentav en hungerstrejk till följd av att hans tidning slogs igen.
Efter hungerstrejken åtalades han för att ha genomfört en otillåten protest.
Detta var absurt.
Nyheten om hans hungerstrejk hade offentliggjorts över hela staden, och som en följd bötfälldes han för hungerstrejken.
Att stoppa tidningars verksamhet syftar i första hand till att slå mot tidningarna ekonomiskt.
Ekonomisk diskriminering har blivit ett av sätten att inskränka den oberoende pressens verksamhet.
Mina kolleger inom pressen stöter på stora hinder i samband med distribueringen av sina tidningar.
Spridningen av alternativ, riktig information till medborgarna är ett av de stora problem vårt samhälle står inför.
Om man i en publikation kritiserar myndigheterna leder det automatiskt till problem med tryckerierna.
Enligt informationsministeriet finns det hundratals oberoende tryckpressar, men redan nu kan fem oberoende publikationer inte längre tryckas i vårt land; de måste tryckas i Smolensk i Ryssland, eftersom de inte kan använda tryckpressar på vitryskt territorium.
Jag kan alldeles bestämt säga att journalisterna – mina kolleger från den oberoende pressen – förblir trogna mot sina yrkesprinciper.
Den oberoende pressen, som fortfarande är synlig i Vitryssland, är praktiskt taget den enda institution som utför någon granskning av staten, och den är den enda källan till fri information för medborgarna.
Vi skulle inte kunna överleva utan det kollektiva stödet från internationella och europeiska organisationer.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att uttrycka min tacksamhet mot Article 19, Internationella journalistfederationen (IFJ), Reportrar utan gränser, International League for Human Rights, de danska organisationerna, Helsingforskommittén från Sverige och Norge, Centre of Extreme Journalism, som den kallas – en rysk organisation –, och Glasnost Defence Foundation (GDF).
De är alla partnerorganisationer som hjälper oss, och vår styrka ligger i detta partnerskap och samarbete.
Det är väldigt viktigt för oss att det europeiskt samhället och EU-institutionerna inte försvagar sin ståndpunkt när det gäller principerna om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Om dessa ståndpunkter försvagades på något sätt, då skulle den repressiva apparaten inom Vitryssland lägga i överväxeln, och vi skulle hamna under ännu större tryck.
På internationell nivå har på sista tiden många politiker från östeuropeiska länder uttryckt oro över läget i Vitryssland, och de är beredda att arbeta med sikte på att formulera en strategi för Vitryssland på EU-nivå.
Jag skulle vilja uttrycka vårt stöd för det och vissheten om att en gemensam europeisk strategi för Vitryssland kommer att växa fram och bidra starkt till att underlätta vår belägenhet.
Vi kan bekämpa en totalitär regim endast genom att skapa ett öppet informationssamhälle, ett samhälle som uppmuntrar debatt, ett forum – som är en plats där människor får riktig information.
Vi har ett omfattande program som vi anser kommer att bidra till att förbättra läget i vårt land.
Vi är beredda att diskutera det med er.
Jag skall bara nämna några av prioriteringarna.
Vi behöver stöd för vad som är lagligt och vad som fortfarande fungerar i Vitryssland.
Vad jag syftar på är i grund och botten den oberoende pressen och de icke-statliga organisationer som fortfarande verkar i vårt land.
Vad som också är mycket viktigt för oss är inverkan av Europeiska unionens ökade närvaro i Vitryssland – något som vi skulle vilja uppmuntra.
Kanske finns det ett sätt att inrätta en särskild EU-företrädare för Vitryssland.
Vi anser att det är mycket viktigt att vårt folk får ett budskap från Europeiska unionen.
Dess innebörd skulle vara att vår återkomst till Europa beror på oss, det vitryska folket.
Vi inser att det i dag står Lukasjenkoregimen på Vitrysslands visitkort.
I själva verket finns det tio miljoner människor i vårt land, och åtminstone hälften av dem förknippar vårt lands framtid med en återkomst till Europa.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att uppmana Europaparlamentets ledamöter – särskilt ledamöterna av delegationen för förbindelserna med Vitryssland – att stödja våra förslag om att anordna utfrågningar om mediesituationen i Vitryssland.
Sådana utfrågningar skulle kunna leda till rekommendationer om att anpassa vår lagstiftning till europeiska normer och skulle hjälpa oss att avmonopolisera massmedierna.
Jag tackar er återigen för detta pris.
