# ID: svediakorp-gov451002
# author: Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,173
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag tackar er och parlamentsledamöterna för en mycket rik, analytisk och flerdimensionell debatt som täckt praktiskt taget hela den europeiska allmänna opinionens spektra, allt från framtida fredsuppgörelser till korståg i det förflutna och, mer allvarligt, allt från kvinnors rättigheter till religiösa samfund och dessas rättigheter i Turkiet.
Jag kommer att ta upp ett begränsat antal frågor som ledamöterna riktat direkt till kommissionen.
Till att börja med har många begärt en strikt övervakning av rättsliga reformer och mänskliga rättigheter i allmänhet.
Jag ställer mig till fullo bakom det.
Den strikta övervakningsmekanismen och den klausul som infogats i syfte att kunna ställa in förhandlingarna är verkligen centrala i vår förhandlingsstrategi gentemot Turkiet under de kommande åren.
Det ligger också i allra högsta grad i Turkiets intresse då det bibehåller det starka incitamentet för att genomföra och konsolidera de nödvändiga rättsliga och politiska reformerna.
Vi kommer att förbereda en uppföljningsrapport under 2005 om uppfyllandet av kriterierna på människorättsområdet i allmänhet.
Dessa kriterier inbegriper frågan om fackföreningsrätten som Poul Nyrup Rasmussen tog upp.
Han hänvisade till ett pågående rättsfall som kommissionen känner till.
Vi följer detta rättsfall mycket noga.
I vår rapport anser vi detta vara ett seriöst prövofall för att se hur djupgående den rättsliga reformen av fackliga rättigheter, språkliga rättigheter och minoriteters rättigheter i Turkiet är.
Detta innefattar också frågan om icke-muslimska minoriteters rättigheter, något som Camiel Eurlings gått in på djupet på i sitt betänkande och som flera ledamöter hänvisat till här i kväll.
Jag vill understryka att även om religionsfrihet garanteras i Turkiets författning så möter icke-muslimska religiösa samfund ändå en rad strukturella hinder, t.ex. avsaknad av juridisk personlighet och fullständiga ekonomiska rättigheter.
De turkiska myndigheterna har åtagit sig att anta en lag som skall åtgärda dessa strukturella problem.
Ett lagförslag om stiftelser diskuteras för närvarande och kommissionen har fått en officiell inbjudan att skicka in sina synpunkter till de turkiska myndigheterna rörande denna viktiga lagstiftning.
Vi kommer att fortsätta att föra en dialog med och att utöva påtryckningar på den turkiska regeringen i just denna fråga.
När det gäller frågan om verkställighetsmekanismen i klausulen om inställande av förhandlingar, som Andrew Duff hänvisade till, ligger ursprunget till klausulen i utvecklingen av gemenskapens regelverk.
EU har nu klausuler i artikel 7 i EU-fördraget och i förslaget till konstitutionellt fördrag som möjliggör ett förfarande för att hantera fall där en medlemsstat på ett allvarligt och återkommande sätt bryter mot unionens grundläggande principer.
Det är bara logiskt och normalt att liknande regler också skulle gälla för kandidatländer.
Faktum är att det redan tidigare alltid varit så att sådana allvarliga situationer kunde leda till att förhandlingarna ställdes in.
Sålunda grundar sig införandet av ett uttryckligt förfarande för att inställa förhandlingarna på ett nytt regelverk och kommissionen kommer att grunda sitt förslag på dessa principer i fördraget.
Så jag håller helt och fullt med Atzo Nicolaï och Andrew Duff.
Beträffande frågan om privilegierat partnerskap är det så att instrumentet med ett särskilt partnerskap finns med i förslaget till konstitutionellt fördrag.
Avsikten är att särbehandla grannländer och andra partner som utgör ett strategiskt intresse för EU.
Tanken med ett särskilt partnerskap hänger framförallt samman med den nya grannskapspolitiken som EU strävar efter att utvidga till sina grannländer i öster och söder.
Detta initiativ gäller inte Turkiet som har varit kandidatland sedan toppmötet i Helsingfors 1999.
Det är svårt att föreställa sig hur man skulle kunna erbjuda Turkiet något utöver vad landet redan får genom det privilegierade partnerskapet.
För det första är Turkiet och EU bundna av en tullunion som utgör ett långtgående instrument för bilateralt samarbete på området för handel och ekonomiskt samarbete, och som medför en hög grad av ekonomisk integration.
För det andra deltar Turkiet redan i ett stort antal gemenskapsprogram inom många olika områden, t.ex. kultur, narkotika, rättsliga och inrikes frågor, utbildning, forskning och utveckling.
För det tredje deltar Turkiet i egenskap av Nato-medlem – både via Nato och den Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken – i utvecklingen av EU: s säkerhetsoperationer.
Det finns till exempel turkiska trupper i många länder på Balkan, till och med i den ” europeiska armén ”, som en brittisk tidning nyligen döpte Althea-operationen i Bosnien till.
När det gäller det privilegierade partnerskapet anser jag, som Atzo Nicolaï också sade, att den tydliga målsättningen för anslutningsförhandlingarna skall, och bör vara, anslutning om Turkiet uppfyller alla medlemskapsvillkor när förhandlingarna är slut.
Det vore inte klokt att fastställa något slutdatum som mål, eftersom vi nyligen lärt oss att tidsplaner inte får komma före innehåll.
Vi bör fastställa realistiska mål, inte tidsfrister som vi inte kan hålla.
Slutligen frågade Richard Howitt hur kommissionen ser på startdatum.
Vårt mandat är att utvärdera huruvida Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna.
Det är vad vi har gjort.
Beträffande startdatum för förhandlingarna litar vi på Europeiska rådets, premiärministrarnas och presidenternas goda omdöme när det gäller att fatta det politiska beslutet om när under 2005 det är lämpligt att inleda anslutningsförhandlingarna.
Från kommissionens synvinkel kan jag säga att vi är redo att påbörja arbetet utan onödiga dröjsmål, i enlighet med uppmaningen i parlamentets resolution.
Jag hoppas bara att någon kommer att förklara för mig vilken skillnaden är mellan onödiga och nödvändiga dröjsmål.
Hursomhelst är vi redo att börja arbeta utan dröjsmål när förhandlingarna väl avslutats och processen kan ta sin början.
Hannes Swoboda, István Szent-Iványi och flera andra har poängterat något mycket viktigt, nämligen att om vi lyckas med denna långa förhandlingsprocess så bör, och skall det, göra EU strategiskt starkare.
Det är denna grundläggande sak som står på spel här och detta är den springande punkten strategiskt, geopolitiskt och geokulturellt sett.
Vi kan lära oss en del av historien – vi behöver inte följa lärdomarna blint, men vi kan verkligen lära oss något.
Under det kalla kriget höll Europa stånd mot kommunismen och Sovjetunionen och samarbetade för att främja säkerhet och mänskliga rättigheter, med imponerande resultat.
Vi kan se detta i det stora antal kolleger som befinner sig här ibland oss i dag som ledamöter av parlamentet.
Nu och i framtiden ligger utmaningen i mycket hög grad i förhållandet mellan Europa och islam.
Europa måste, å ena sidan, tygla islamisk fundamentalism med alla tillgängliga medel och, å andra sidan, bygga broar och föra en dialog med dem som står för en moderat islamisk åskådning.
Om vi, efter långa och svåra förhandlingar, kan åstadkomma en situation där Turkiet verkligen är en rättsstat och där europeisk demokrati sammanstrålar med en i huvudsak muslimsk befolkning, då skulle detta förvisso vara en tillgång för Europa och en mycket viktig civilisationernas förening.
