# ID: svediakorp-gov451001
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,155
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tack för alla de inlägg som jag har fått höra.
Parlamentets ledamöter har gett uttryck för många olika åsikter.
Det som i stort sett alla i kammaren anser är, om jag har uppfattat det rätt, att beslutet som rådet skall fatta på fredag är mycket viktigt och en mycket viktig resolution.
Beslutet att inleda förhandlingar med Turkiet är naturligtvis viktigt för Europeiska unionen, men det är lika viktigt för Turkiet.
En del av er, t.ex.
Michel Rocard och Gitte Seeberg, har betonat att i denna diskussion måste vi också tillräckligt peka på de fördelar som så småningom kommer att uppkomma om Turkiet blir medlem.
Det rör sig om fördelar för allmänheten, både ekonomiska och säkerhetsmässiga.
Många har även gett uttryck för sina farhågor.
Jag kan nämna att en del av de farhågor som jag har hört här även är av betydelse för Europeiska rådet och diskuteras utförligt där, vilket rådet (allmänna frågor) faktiskt gjorde i morse.
En farhåga som ofta hörs och som också diskuteras i rådet är situationen när det gäller mänskliga rättigheter, tortyr, religiös frihet och minoriteter.
Det är farhågor som har uttryckts från många håll, t.ex. från Hans-Gert Poettering och Elmar Brok, och – om jag får säga så – även från andra sidan, från Martin Schulz och Joost Lagendijk.
Det är bland annat dessa farhågor som ligger till grund för vårt hopp om att på fredag kunna nå en överenskommelse om en ny förhandlingsram baserad på de förslag som lagts fram av kommissionen om ett nytt sätt att förhandla och som kommer att ge bättre garantier för att förhandlingsprocessen skall löpa friktionsfritt.
En av de viktiga nya komponenterna i detta är möjligheten att inställa förhandlingarna, som också har föreslagits av en del av er, och som kan vara mycket relevant just i fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och de andra saker som jag har nämnt.
Andrew Duff bad speciellt om att få förfarandet förklarat.
Han frågade om en enda medlemsstat skulle kunna kräva att förhandlingarna ställs in eller om detta måste göras av en tredjedel av medlemsstaterna.
Jag kan informera Duff om att ordförandeskapets förslag, som även detta baseras på kommissionens förslag, är att det skall krävas att en tredjedel av medlemsstaterna står bakom en begäran om inställande, det vill säga en begäran om att kommissionen skall lägga fram ett förslag om detta.
Kommissionen skall alltså lägga fram ett förslag om vilket beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.
Jag delar således en del av era farhågor och skulle vilja betona att majoriteten av kommissionens goda förslag därför kommer att tas in i de förslag som vi nu kommer att lägga fram för rådet och om vilka beslut skall fattas på fredag.
Slutligen skulle jag vilja upprepa vad Joost Lagendijk och Stanislaw Jałowiecki sade om detta.
Många människorättsorganisationer och andra organisationer för det civila samhället i Turkiet betonar att det faktiskt finns många fler problemområden och att det finns en hel del kvar att göra, men att det samtidigt är ytterst viktigt att steg tas i rätt riktning nu och att förhandlingar inleds.
Jag skulle också vilja ta upp en farhåga som jag inte delar och som lyckligtvis bara har nämnts av ett fåtal, nämligen religionen.
Jag instämmer helt med vissa av er, t.ex.
Martin Schulz och Emma Bonino, som betonar att Europeiska unionen handlar om värderingar och inte om religion.
Ett europeiskt integrationsprojekt är inte ett religiöst projekt utan ett politiskt.
En annan farhåga som jag dock delar rör diskussionerna om Cypern och Turkiets erkännande av Cypern.
Flera av er har nämnt denna aspekt, däribland Panagiotis Beglitis som uttryckligen frågade vad ordförandeskapet ansåg om detta.
På fredag vill ordförandeskapet få ett formellt erkännande från Turkiet om att Cypern är en av Europeiska unionens medlemsstater och att det är ett av de tjugofem länder som är en del av EU.
Detta kan göras genom att protokollet till associeringsavtalet skrivs under.
Ytterligare en farhåga som togs upp av olika ledamöter, däribland Klaus Hänsch och Borut Pahor, rör EU: s assimileringskapacitet.
Det är inte bara Turkiet som måste vara redo, Europeiska unionen måste också kunna ta emot ett anslutande land.
Eftersom jag delar denna åsikt kommer ordförandeskapet att försöka ta med EU: s assimileringskapacitet i slutsatserna.
En känslig men viktig punkt, som nämndes av många, är att utgången av förhandlingarna är öppen.
Det är en viktig punkt och just därför att den är så känslig kommer den att diskuteras utförligt i Europeiska rådet, där det slutliga beslutet kommer att fattas.
Jag kan givetvis inte förutspå slutresultatet, men jag kan säga två saker om det.
Å ena sidan måste det stå fullständigt klart, vilket ordförandeskapet också hela tiden har betonat, att vi diskuterar anslutningsförhandlingar.
Förhandlingarna har inget annat syfte än att diskutera anslutningsförhandlingar.
Detta är ett viktigt moment och bör också avspeglas i rådets ord och slutsatser på fredag.
Å andra sidan är det verkligen en process där utgången är öppen.
Ingen kan garantera vilket resultatet kommer att bli efter denna långa tid och vi måste inse att vi kan komma att stå inför en situation där det visar sig att inget resultat har uppnåtts.
Även i detta hänseende är vi huvudsakligen styrda av de förslag som kommissionen redan har lagt fram.
Jag skulle vilja avsluta med en allmän anmärkning.
Jag ser positivt på möjligheten att på fredag fatta detta beslut så som det nu utformas och jag tror att det kommer att bli ett positivt beslut.
Det kommer att bli ett positivt beslut därför att vi då kommer att komma överens om att inleda förhandlingar med Turkiet.
Det är positivt för Europeiska unionen men, vilket jag också vill tillägga, även positivt för Turkiet.
Beslutet måste dock innehålla tillräckliga garantier för att lugna de farhågor som har förts fram här.
Slutligen är det också positivt eftersom vi i Europeiska rådet, om vi på fredag kan fatta beslut på detta sätt, tar hänsyn till allmänhetens engagemang.
Hans-Gert Poettering, Marielle De Sarnez och många andra har understrukit hur viktigt det är att involvera medborgarna i detta långtgående beslut.
Jag tror att vi genom att fatta beslut på detta sätt kan förklara för medborgarna att en öppen och utförlig debatt har ägt rum i parlamentet och i många andra forum.
Vi vill kunna visa för allmänheten att det steg som vi nu tar är mycket viktigt för deras ekonomi och säkerhet, men samtidigt också att vi har tagit deras många farhågor på väldigt stort allvar.
