# ID: svediakorp-gov450998
# author: Stenzel (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vad är syftet med omröstningen den 15 december om detta betänkande om Turkiet?
Det är inte att belöna föredraganden även om han förtjänar min största respekt.
Det är inte heller en tävling mellan två lag: de orubbliga anhängarna till turkisk anslutning och de som säger att det måste finnas ett alternativ till full anslutning och som redan har ett förslag som de vill sätta namn på.
I en sådan tävling är det alltid troligt att båda lagen kommer att göra självmål.
Det är heller inte fråga om att helt enkelt upprepa ropen från folkmassan på läktaren eftersom de till största delen styrs av känslor.
Det är helt enkelt Europaparlamentets sista chans att sända ett sista meddelande till regeringscheferna i rådet innan dessa fattar sitt beslut om att inleda förhandlingarna med Turkiet och att göra deras beslut så svårt som möjligt.
Saken är den att den uppenbara strävan att genomföra reformer som Recep Tayyip Erdogans regering har går stick i stäv med de sociala villkorens verklighet i Turkiet.
Denna verklighet är delvis ett resultat av politiska konflikter, både i samband med det armeniska och det kurdiska problemet, och dessa villkor är oförenliga med våra mål och krav.
Det är ingen tillfällighet att kurdiska företrädare i Paris har valt just detta ögonblick för att kräva självstyre för de kurdiska områdena i sydöstra Anatolien.
Med andra ord skulle just utsikten om förhandlingar och en turkisk anslutning till EU faktiskt kunna underblåsa konflikten mellan turkar och kurder istället för att minska den.
Genom att flytta fram sina gränser till Iran, Irak, Syrien och Kaukasien skulle EU förlora det bälte av länder som alltid har skiljt det från några av världens farligaste oroshärdar.
Detta är ytterligare en sak som rådet måste överväga.
De turkiska ledarnas anklagelse att EU ålägger Turkiet speciella villkor för förhandlingsprocessen måste också stämma oss till eftertanke, eftersom det inte är EU som ansöker om inträde i Turkiska republiken, utan tvärtom.
Stämningen strax före beslutet om anslutningsförhandlingar skulle inte kunna vara sämre.
En process som automatiskt avslutas med anslutning utan några andra alternativ skulle vara skadlig både för EU och för Turkiet självt.
Vi parlamentariker bör ta chansen att tydligt föra fram detta budskap före den 17 december, eftersom det måste finnas andra medel att integrera Turkiet i europeiska strukturer om det skulle visa sig omöjligt att uppnå fullvärdigt medlemskap.
