# ID: svediakorp-gov450983
# author: Queiró (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skall börja med att gratulera Camiel Eurlings till hans betänkande, som ger en ingående beskrivning av den nuvarande situationen i Turkiet.
Trots att viktiga reformer är på väg i Turkiet blir vi genom betänkandet påminda om att några områden fortfarande inger oro, såsom det faktum att tortyr fortfarande förekommer, att de mänskliga rättigheterna inte rutinmässigt respekteras och att folkmordet på det armeniska folket inte har erkänts.
Den självklara frågan blir därför om dessa förhållanden är de rätta för att man skall inleda förhandlingar med anslutning som mål.
Är det med tanke på Cypern möjligt eller på något sätt godtagbart för Europeiska unionen och dess 25 medlemsstater att inleda förhandlingar med ett land som bara erkänner 24 av dessa medlemsländer fullt ut?
Detta förvånar mig, minst sagt.
Slutligen undrar jag om EU över huvud taget är kapabelt att till fullo integrera Turkiet med allt vad det innebär ekonomiskt och strukturellt sett och i fråga om den europeiska sammanhållningen.
Ytterligare en fråga: Kommer vår yttre säkerhet att stärkas om vi får gränser mot problematiska länder som Iran, Irak, Syrien, Azerbajdzjan och Georgien?
Jag har inte ens kommit till den fråga som borde ställas först: Var kommer EU: s gränser att hamna till slut?
Jag talar inte bara om geografiska gränser utan snarare om de begreppsmässiga gränser som Jacques Toubon med rätta nämnde i sitt tal nyligen.
Mot bakgrund av alla dessa inskränkningar måste parlamentet åtminstone lämna dörren öppen för ett alternativ till fullständig anslutning, ett alternativ som tar hänsyn till de privilegierade förbindelserna med detta stora land, men icke desto mindre ett alternativ.
Om inte detta sker begår parlamentet samma misstag som andra har gjort i det förflutna, nämligen att sända fel signaler, låt vara kanske av rätt anledning, till den stora turkiska nationen, eller så tar EU på sig åtaganden som man senare inte kan uppfylla eller som man i själva verket inte vill uppfylla.
