# ID: svediakorp-gov450971
# author: Seeberg (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först och främst vill jag uttrycka mitt stöd för Camiel Eurlings betänkande och mitt erkännande av den stora arbetsinsats som ligger bakom det.
Mycket talartid och energi har gått åt till att framhäva alla hinder för ett turkiskt medlemskap i vår europeiska gemenskap.
Jag föredrar alltid att fokusera på de positiva aspekterna.
Turkiet var under hela kalla kriget en trofast allierad på västs sida.
Kommunismen hölls stången, delvis tack vare den turkiska lojaliteten gentemot Natopakten.
Det skall vi tänka på här i kammaren i dag.
Det finns stora säkerhetspolitiska fördelar med att skynda på Turkiets integration i Europa.
Turkiet är enligt min uppfattning det land som kan bygga en bro till arabvärlden.
Därför vill jag att vi tar som utgångspunkt för den kommande processen att Turkiet är ” en vän till Europa ”.
Turkiet är en tillgång för Europa och inte en belastning.
Några har uttryckt betänkligheter när det gäller att släppa in ett så stort muslimskt land i EU.
Jag delar inte de betänkligheterna.
EU är inte någon religiös klubb; den gemensamma nämnaren är demokrati och inte religion.
Många, även en del här i dag, talar för att Turkiet skall ha ett särskilt privilegierat partnerskap som alternativ till ett egentligt medlemskap.
I själva verket har Turkiet redan ingått alla de överenskommelser som är möjliga före ett egentligt medlemskap.
Om ett sådant förslag skulle stödjas skulle därför Turkiet hamna på ett sidospår, och EU-länderna skulle därmed överge alla de löften som vi tidigare har gett Turkiet.
Vi måste fråga oss själva: ” Kan vi förmå oss att göra något sådant? ”
Det finns ingen annan väg framåt än ett fullvärdigt turkiskt medlemskap.
Vad kan man säga till ett kandidatland?
Att det skall uppfylla hela det gemensamma regelverket men att det inte får ha någon kommissionär, någon rösträtt i rådet eller några platser i det gemensamma parlamentet?
Det vore meningslöst.
Vi måste inleda förhandlingar med Turkiet som vi har lovat att göra, och ge Turkiet en rättvis chans.
Men huruvida Turkiet slutligen blir medlem eller inte beror på om turkarna själva är beredda att genomföra de omfattande förändringar av sitt samhälle som krävs för att Turkiet verkligen skall kunna ansluta sig.
Här finns det mycket att ta itu med, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter.
Låt oss vara öppna och fördomsfria när vi möter Turkiets befolkning, och låt oss gemensamt bekämpa intoleransen där vi stöter på den.
Jag stöder som sagt Camiel Eurlings betänkande, även om det också finns punkter där jag inte håller med fullständigt.
