# ID: svediakorp-gov450956
# author: Beglitis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I december 1999 sände Europeiska rådet i Helsingfors ett tydligt budskap till Turkiet i sitt beslut om Turkiets snarare faktiska än teoretiska kandidatur och genom att inrätta en tydlig ram med krav, förhandsvillkor och kriterier som Turkiet måste uppfylla.
Den enhälliga EU-politiken har på ett avgörande sätt bidragit till viktiga reformer i Turkiet under de senaste fem åren.
Det skulle vara ett misstag av oss att nedvärdera de framsteg som gjorts, precis som det skulle vara ett misstag av oss att måla upp en idyllisk bild, för även om det är allmänt accepterat att det har skett förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter och situationen för de mänskliga rättigheterna, att ett stort antal lagar har införts och att situationen inte är densamma som tidigare, vilket Leila Zana också bekräftade för oss i Europaparlamentet, så finns det fortfarande ett stort underskott när det gäller att införa europeiska principer och gemenskapens regelverk
Precis som 1999 måste emellertid det förslag som Europaparlamentet nu uppmanas att anta och det beslut Europeiska rådet kommer att fatta innehålla ett tydligt budskap: ett budskap om att inleda anslutningsförhandlingar i enlighet med Europeiska rådets beslut under 2005, med det slutgiltiga målet att Turkiet skall bli medlem i EU om landet fullföljer förhandlingarna framgångsrikt.
Detta budskap skall emellertid inte uppfattas som en blankofullmakt Det skall tvärtom innefatta en tydlig europeisk dagordning och färdplan med en specifik tidtabell för fullgörande av Turkiets skyldigheter.
Vi får inte under några omständigheter ge intryck av att Turkiet kan välja förhandlingsfrågor eller ha sin egen dagordning.
Vad som inom denna ram är av avgörande betydelse är Turkiets skyldighet att respektera minoriteters rättigheter och rättigheterna för de grekiska minoriteterna i Istanbul, Imvros och Tenedos, erkänna patriarkatets ekumeniska karaktär, omedelbart öppna Halkiseminariet, respektera internationell rätt, bidra till att lösa operativa problem utifrån en specifik tidtabell, med hänvisning till den internationella domstolen i Haag, och slutligen fullfölja det internationella erkännandet av republiken Cypern och det successiva tillbakadragandet av ockupationsarmén.
När det gäller frågan om diplomatiskt erkännande av Cypern vill jag gärna höra hur det nederländska ordförandeskapet och Atzo Nicolaï ser på ordförandeskapets ståndpunkt inför Europeiska rådet.
Vi måste i våra beslut klargöra att det är Europeiska unionen som slår fast ramen, inte kandidatlandet eller Turkiet.
Turkiet behöver komma över sin rädsla och försonas med sitt historiska förflutna, även de negativa aspekter som landet måste ha modet att erkänna.
I gengäld bör vissa politiska krafter i Europa inte spä på farhågorna av inrikespolitiska skäl eller måla upp katastrofscenarier.
Som avslutning …
