# ID: svediakorp-gov450943
# author: Voggenhuber (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Dagens debatt om Turkiets anslutning, som vi måste fatta beslut om, visar hur försvagat, splittrat och osäkert på sig själv detta parlament är.
Den splittrande linjen löper genom alla läger och alla grupper och återspeglar i slutändan allmänhetens osäkerhet när det gäller EU.
Varifrån kommer denna svaghet och denna osäkerhet?
Beror det på att vi är sena – alltför sena – när det gäller att tänka på och bli medvetna om att vi genom detta beslut stöper om Europa, slår fast dess gränser och ger den europeiska integrationen sin slutliga form, och att vi gör detta utan att sätta ord på det, utan att ha talat med varandra om det, utan att ha samrått med parlamenten i Europa och utan att ha haft den nödvändiga offentliga debatten?
Beror det på att vi inte kunnat övertyga större delen av allmänheten om att acceptera Turkiet som medlem?
Beror det på att statsöverhuvudenas rätt att bestämma gränserna för Europa bakom lyckta dörrar, utom synhåll för parlament och allmänhet, är mer än vansklig, särskilt om man läser EU-fördragen?
Att bestämma gränserna för Europa är en fråga för parlamenten, inte för stats- och regeringscheferna.
Det var vad dessa ledare gjorde 1999, bakom lyckta dörrar, utan att samråda med parlamenten och utan att lyssna till kommissionen.
Det är ingen bra grund för ett så dramatiskt steg.
Finns det verkligen inga skäl att misstänka att några av anslutningsförespråkarna vill utnyttja Turkiets anslutning för att äntligen kväva grundarnas föreställning om en europeisk federal stat?
Och om vi skall tala i termer av påtryckningsmedel för demokrati och fredsvinster, varför ger vi då inte högsta prioritet åt anslutning av staterna på Balkan, vilket skulle förvandla en region som hela tiden härjas av kriser och krig till en fredlig oas?
När det gäller det senaste argumentet för påtryckningsmedel för demokrati, så visst, om vi kan omvandla länder och stater till demokratier ...
