# ID: svediakorp-gov450938
# author: Camre (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När man läser det här betänkandet ser man att föredraganden och den majoritet som stöder betänkandet är mycket tydliga när det gäller de stora skillnaderna mellan Turkiet och EU.
Det handlar inte bara om att behöva göra några ekonomiska anpassningar, utan om att Turkiet och EU är två vitt skilda civilisationer med oförenliga värderingar.
Mot bakgrund av detta betänkande kan ingen ansvarskännande politiker dra någon annan slutsats än att Turkiet inte hör hemma i EU och att det inte finns någon anledning att inleda dessa anslutningsförhandlingar.
Emellertid tänker majoriteten i Europaparlamentet inte på det sättet.
Den rådande synen här i kammaren är att vi alla skulle vilja bli tyskar: inte de gamla dåliga tyskarna som till slut led nederlag 1945 utan de goda nya tyskarna med sina oantastliga uppfattningar som lydigt gick med på att ge upp den tyska marken och acceptera euron, som förstör den tyska ekonomin och gör tiotusentals människor arbetslösa.
De goda tyskarna som utan så mycket som ett knorrande tillåter miljoner främlingar att flytta in och förstöra den tyska kulturen inifrån.
På detta sätt försöker EU att ändra på oss alla, och majoriteten här i kammaren anser att turkarna kan förändras på samma sätt.
Turkiet är emellertid inte Europa.
Turkarna vill inte bli tyskar, ett faktum som vi ju tydligt kan se i Tyskland.
Det finns en orsak till Turkiets oräkneliga problem, nämligen en civilisation som har skadlig inverkan på samhällsutvecklingen.
Vad EU faktiskt säger är att Turkiet skall ge upp sin muslimska kultur.
Martin Schulz sade det mycket tydligt här i kammaren i dag: Turkiet måste anta alla våra lagar och värderingar.
Det kan Turkiet naturligtvis inte göra.
Ett land kan inte bli fråntaget sin kultur.
I alla fall kommer varje försök att göra det att ta århundraden.
Kraven kommer därför sannolikt inte att uppfyllas, men om tio år kommer parlamentet att anta ett fantastiskt betänkande som innebär att kraven har uppfyllts, trots att alla vet att det inte är så.
Europas folk är emot att Turkiet blir medlem i EU.
De starkaste motståndarna är grekcyprioterna, som är det europeiska folk som senast befunnit sig i krig mot Turkiet och vars norra landsdel fortfarande ockuperas av Turkiet.
Folket förlitar sig dock inte på EU som styrs av en självutnämnd elit som, trots att den bara har 45 procent av rösterna bakom sig, inte har några samvetsbetänkligheter när det gäller att utöva sin makt över folket.
Cypern hotas direkt med uteslutning …
