# ID: svediakorp-gov450935
# author: Flautre (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är övertygad om att det sedan denna debatts början har funnits en risk för att fakta om demokrati och situationen för mänskliga rättigheter skall förvrängas för att passa det önskade målet, det vill säga Turkiets anslutning eller icke-anslutning.
En av förtjänsterna med Camiel Eurlings betänkande är att precis detta undviks.
Betänkandet innehåller en enorm mängd intressant och mycket detaljerad information om situationen för mänskliga rättigheter, och Camiel Eurlings kan verkligen inte anklagas för att försöka tona ned vissa saker för att stärka argumenten för anslutning.
Detta är en betydande prestation, för utmaningen var stor.
Det framstår för mig som att vissa ledamöter ändå finner att de är i en extremt paradoxal situation, för ingen kan förneka att möjligheten till en anslutning av Turkiet är ett viktigt sätt att stimulera demokratisering.
I våra inlägg kanske vi inte tillräckligt mycket har nämnt de paket med lagstiftningsreformer som har antagits.
Det stämmer att saker och ting inte händer tillräckligt fort ute i verkligheten.
Men att vägra anslutning i dag för att de politiska Köpenhamnskriterierna inte har uppfyllts skulle vara liktydigt med att avbryta en demokratiseringsprocess på en förment grund av demokratiska värderingar, något som vore totalt ologiskt och paradoxalt.
Jag vill därför betona att denna ståndpunkt i viss utsträckning är ett utslag av hyckleri.
Det finns också en mellanstrategi som går ut på att samla ihop ett stort antal restriktioner och arbeta för en anslutning samtidigt som man backar.
Villkor ställs och fastställs och alternativ söks.
Jag anser att Elmar Brok har rätt, men jag drar inte samma slutsatser som han: Att ha en halvhjärtad anslutningsstrategi är att förbereda sig för ett misslyckande.
Vad vi behöver är en öppen och fullständig anslutning, som också sker på ett absolut strikt sätt.
Om vi arbetar i riktning mot dessa två mål tror jag att vi kommer att lyckas uppnå det mångkulturella Europa vi vill uppnå genom Turkiets anslutning.
