# ID: svediakorp-gov450930
# author: Angelilli (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Är det en bra idé att inleda förhandlingar med Turkiet?
Svaret på frågan är varken enkelt eller givet på förhand.
Å ena sidan finns Turkiets berättigade strävan att bli medlem i Europeiska unionen.
Faktum är att vi absolut inte kan ignorera eller underskatta varken de ansträngningar Turkiet har gjort för att uppfylla europeiska kriterier i fråga om lagstiftning och institutioner eller landets politiska uthållighet och fasta övertygelse om att man kommer att spela en aktiv roll i Europas utvidgning.
Som européer har vi dock en plikt att inte göra eftergifter, eftersom vi inte har råd med dem ur demokratisk synpunkt, på samma sätt som vi ur demokratisk synpunkt inte har råd att billigt sälja ut värderingar, mänskliga rättigheter eller medborgerlig frihet.
Det finns ännu mycket att göra på dessa områden i Turkiet, särskilt när det gäller respekten för kvinnor och barn, skyddet för minoriteter och avskaffandet av tortyr och dödsstraff.
Till slut handlar det om två problem som Turkiet måste lösa, två villkor som Turkiet inte kan undvika: man måste återupprätta normala relationer både med Armenien, genom att öppna gränsen igen, och med Cypern.
I det senare fallet är tillbakadragandet av trupper en förutsättning för anslutning, liksom erkännandet av den cypriotiska staten.
Det är verkligen helt oacceptabelt att Turkiet på samma gång som man söker medlemskap i Europeiska unionen inte bara vägrar att erkänna medlemsstaten Cypern utan till och med har tusentals soldater stationerade på cypriotisk mark.
Därför har Turkiet fortfarande en lång process framför sig, en som med nödvändighet utesluter en för tidig anslutning.
Om vi skall vara realistiska kan vi dock inte stänga dörren för ett muslimskt land med sekulariserade institutioner som väljer en europeisk väg med modernisering och utveckling.
Att närma sig Turkiet är detsamma som att skicka ett viktigt budskap till den moderata muslimska världen, ett budskap som kan övervinna den extrema fundamentalismen och innebära starten för en dialog eller ett möte mellan religioner och kulturer.
