# ID: svediakorp-gov450921
# author: Belder (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I den omfattande debatten om inledandet av förhandlingar om Turkiets anslutning till EU är det nödvändigt att vara uppriktig.
Det är precis en sådan lovvärd inställning som vår föredragande Camiel Eurlings visar exempel på.
I lördags uttalade han sig i den nederländska pressen i tydliga ordalag om hur bekymrad han var över de klagomål som premiärminister Erdogan hade riktat mot Bryssel.
Den turkiske primärministern och talmannen i det turkiska parlamentet försöker i stor utsträckning ge intryck av att deras land redan uppfyller de politiska kraven för anslutning.
Med andra ord begär Bryssel tydligen för mycket av Ankara i denna viktiga fråga.
Inget kan dock vara längre från sanningen.
Det lovar gott för rådet och kommissionen om det oväntade beslutet tas denna vecka om att inleda förhandlingar med den klagande premiärminister Erdogan.
Enligt vad föredraganden har funnit kan punkt 4 i betänkandet hursomhelst strykas i vederbörlig ordning.
När allt kommer omkring hänvisas i denna punkt i jublande ordalag till den fortsatt starka motivationen och politiska viljan hos Turkiets regering och parlament att växa i riktning mot Europeiska unionen.
Jag har för min egen del också varit mycket uppriktig mot föredraganden om den grundläggande bristen på religionsfrihet i Turkiet.
Jag saknar faktiskt ord inför den öppet småsinta attityd som de turkiska myndigheterna visar mot vissa mycket små kristna minoriteter i landet.
Det räcker att läsa de senaste veckorna, men man kan också läsa fredagens nummer av.
Jag sätter mot denna bakgrund mycket stort värde på Camiel Eurlings kritiska hållning till denna grundläggande kränkning av mänskliga rättigheter, men jag anser ändå att han är för inriktad på att bekämpa symptomen.
Det är därför jag än en gång vill uppmana honom att ställa sig bakom mitt ändringsförslag, där rådet och kommissionen uppmanas att kräva av de turkiska myndigheterna, i enlighet med de politiska Köpenhamnskriterierna, att de kristna kyrkorna med omedelbar verkan får status som juridiska personer och att presidiet för religiösa frågor omedelbart läggs ned.
Genom den senare uppmaningen gör vi oss faktiskt också av med ännu en envis politisk myt, nämligen den om den sekulariserade turkiska staten, med den diskriminering av icke-sunniter som blir följden.
I kategorin icke-sunniter finns också den betydande minoriteten aleviter.
Tillsammans med den stora kurdiska befolkningen vill de inte bli betraktade som en minoritet, utan som en integrerad del av den turkiska republiken och faktiskt också som medgrundare av republiken.
EU gör rätt i att hålla sig borta från explosiva turkiska politiska frågor som dessa för att undvika risken för inre kollaps.
