# ID: svediakorp-gov450919
# author: Lagendijk (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även min grupp stöder betänkandet i dess nuvarande form, efter ändringar i utskottet för utrikesfrågor.
Som föredraganden redan har sagt är det ett kritiskt men konstruktivt betänkande.
Detta betyder inte att vi instämmer i varenda punkt – vår grupp har därför också lagt fram ändringsförslag – men vi stöder de grundläggande åsikterna i det.
Jag skulle vilja kommentera två ståndpunkter som intas inte bara i den debatt som förs i den europeiska offentligheten utan även i debatten i kammaren.
Låt mig börja med den ståndpunkt som framförs av dem som rätt och slätt motsätter sig turkiskt medlemskap.
Hans-Gert Poettering har formulerat motståndet i ord, och det finns ingen tid att gå in på alla argumenten.
Vad jag skulle vilja uppmärksamma er på är försöket att med hjälp av ändringsförslag ändå få med denna ståndpunkt i Camiel Eurlings betänkande, genom att förutspå – ibland i förklädda ordalag – ett möjligt misslyckande i förhandlingarna, och hänvisa till andra former av förbindelser mellan Turkiet och Europeiska unionen.
Låt mig vara mycket tydlig.
Det är inte kammarens uppgift att ägna sig åt det självklara eller att belöna kristdemokraterna för deras sätt att bedriva politik med symboler.
På den punkten är betänkandet mycket tydligt.
Förhandlingarna måste inledas så snart som möjligt och utan onödiga dröjsmål.
Inget i livet är säkert; det gäller även dessa förhandlingar, men målet – det vill säga fullt medlemskap – måste vara klart.
Det är otvetydigt och bör så förbli.
Jag uppmanar er att rösta ned alla försök att grumla denna klarhet.
En annan ståndpunkt i debatten intas av de kritiker som anser att alltför lite har hänt och att långt mer borde hända, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter.
Jag tänker inte skräda orden om det heller.
Tillsammans med talmannen, Josep Borrell Fontelles, och Camiel Eurlings besökte jag Turkiet så sent som i förra veckan, och jag talade med många människor i Istanbul, Ankara och även Diyarbakir.
Vi talade med människorättsaktivister, jurister och religiösa minoriteter.
De sade allihop att en hel del förvisso fortfarande är fel i Turkiet; några sade att vi bara har kommit halvvägs.
I slutet av alla dessa samtal vädjade de dock allihop till oss om att inleda förhandlingar, eftersom det skulle vara den bästa garantin för att de reformer som nu äger rum blir framgångsrika.
Vidare är förhandlingar den bästa uppmuntran för de människor som under de senaste femton åren har riskerat liv och lem i kampen för reformer.
Både kommissionens rapport och Eurlingsbetänkandet innehåller tillräckliga garantier för att förhandlingarna enkelt kan avbrytas om det osannolika skulle inträffa att läget förvärrades när det gäller mänskliga rättigheter.
Om ni värdesätter de mänskliga rättigheterna, om ni verkligen anser att tortyren bör tvingas tillbaka ytterligare, om ni anser att kurderna bör få rättigheter inte bara på papperet utan även i praktiken, då uppmanar jag er att rösta för att inleda förhandlingar.
Det betyder inte att saker och ting kommer att förändras i morgon eller att allt kommer att gå lätt.
Jag inser detta, och det gör turkarna också, men tillfället finns där, och vi får inte låta det gå oss ur händerna.
Jag hoppas verkligen att parlamentet under onsdagens omröstning äntligen kommer att kunna fatta ett strategiskt beslut med följder som går långt utanför Europa och att Europeiska rådet kommer att göra detsamma två dagar senare.
Som Martin Schulz redan har påpekat kan Turkiet visa att demokrati och islam i högsta grad går hand i hand.
Det är det bästa medlet mot de skeptiker som för tillfället har lagt beslag på frågan i Europa och som hävdar att detta inte är möjligt.
Turkiet kan visa att det är möjligt, och Europa kan visa att det kan bidra till att förhindra en civilisationskrock mellan väst och den islamiska världen, en krock som många fundamentalister i öst och väst hoppas på.
Europa kan visa att det – på grundval av gemensamma värderingar – finns utrymme för mer än en kultur och att det finns utrymme för mer än en religion i tjugohundratalets Europa.
