# ID: svediakorp-gov450918
# author: Bonino (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 613
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Majoriteten i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa stöder Eurlingsbetänkandet, eftersom man i detta, bortsett från ett antal kompromisser som jag skall återkomma till senare, i allt väsentligt uppmanar regeringarna att inleda förhandlingar utan otillbörliga dröjsmål samt klargör att syftet med förhandlingarna är Turkiets anslutning som fullvärdig medlemsstat i Europeiska unionen.
Många av oss skulle förvisso ha föredragit ett tydligare och på något vis mindre invecklat betänkande.
Vi har alltför ofta sagt – och ideligen upprepat för Turkiet – att förhandlingarna till sitt väsen är förutsättningslösa och att utgången därför inte är given på förhand.
Naturligtvis kan vi inte säga att vi vill ha permanenta skyddsklausuler när det gäller den fria rörligheten för personer, eftersom det skulle vara ett fördragsbrott, utan hänsyn till de berörda personerna.
Rättsligt sett skulle det vara ett fördragsbrott, vare sig kommissionen tycker om det eller inte.
Det handlar likväl om en kompromiss som jag anser att vi bör ha fortsatt förtroende för.
Mina damer och herrar!
Låt mig säga att debatten i dag inte handlar så mycket om Turkiet som om Europa.
Den handlar om att utröna om Europa är en trovärdig partner i internationella förbindelser.
Den handlar om att utröna om vi fortfarande står fast vid vårt ord efter fyrtio år.
Den handlar om att fastställa vår identitet, herr Poettering.
Jag anser att det europeiska projektets identitet ligger i att det är ett politiskt projekt, inte ett geografiskt eller religiöst projekt.
Jag anser också att vår identitet inte ligger så mycket i vårt förflutna och våra rötter – som enligt vissa är helt och hållet kristna eller katolska – som i vår nutid och, särskilt, vår framtid.
I vårt förflutna finns inte bara härligheter, utan även krig och blodspillan.
Mina damer och herrar!
Jag anser i stället att vår identitet illustreras av de senaste femtio åren, då vi har försökt och i viss mån lyckats få till stånd såväl rättssäkerhet, maktdelning och sekularisering av våra institutioner som skydd för mänskliga och politiska rättigheter som ett grunddrag i den mänskliga utvecklingen.
Detta är vår identitet, och det är i detta projekt det turkiska folket och den turkiska regeringen vill delta.
Jag anser att insatsen är denna: antingen väljer vi ett Europa med självförtroende som kan hantera de problem och utmaningar som det ställs inför, vilka sträcker sig från komplicerade förbindelser med den islamiska världen till invandring och varaktiga meningsskiljaktigheter, ett Europa som inte inleder förhandlingarna vare sig lättsinnigt eller naivt, utan fullt medvetet om deras politiska konsekvenser, eller också väljer vi ett Europa som, kanske på grund av respekt för sin katolsk-kristna identitet, rullar ihop sig till en boll och tror att det bäst kan försvara den välfärd vi har uppnått genom att skärma av sig från de utmaningar som det ställs inför.
Mina damer och herrar!
Detta är insatsen.
Frågan är Europa, och det är detta vi måste debattera.
Detta är, för mig, det Europa som är värt att tro på, det Europa som är värt att kämpa för, det Europa som, på något vis, kommer att inge respekt hos våra medborgare och på den internationella arenan.
Jag anser inte att invecklade eller tvetydiga argument, vilka de än är, kan mäta sig med vår nutid, med vår framtid eller, särskilt inte, med vad vi har åstadkommit hittills.
