# ID: svediakorp-gov450917
# author: Schulz (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag kan börja mitt anförande med att säga något positivt: Camiel Eurlings betänkande är i alla avseenden mer nyanserat än Hans-Gert Poetterings anförande.
Låt mig säga – och jag talar för dem av mina kolleger som har arbetat med honom i utskottet för utrikesfrågor – att föredraganden verkligen har ansträngt sig för att skapa ett brett samförstånd, vilket han också har lyckats med.
Jag anser att resultatet av omröstningen i utskottet för utrikesfrågor har visat att hans strategi i betänkandet – att ta med inslag som vår grupp bidragit med – har lett till ett brett samförstånd som också kan tjäna som grund för ett lika brett samförstånd här i plenum, och vår grupp tar därför kraftfullt avstånd från vad Hans-Gert Poettering har sagt i dag på tre viktiga punkter.
För det första, varför har Poettering så lätt för att framföra sin teori om att EU skulle förändras till sitt väsen om Turkiet anslöt sig?
Om Turkiet anslöt sig till EU som det är, skulle landet bli tvunget att följa EU: s regelverk i dess helhet.
Eftersom vi alla vill ha konstitutionen skulle Turkiet, om landet anslöt sig till EU, bli tvunget att göra den till grundval för sin inhemska politik så snart den har ratificerats.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blir då en del av författningsrätten och bindande i medlemsstaten Turkiet.
Det kommer då att visas att de värden som definieras i stadgan, vilka är grundläggande värden för vår union, kan godtas av ett land vars befolkning till 99 eller 98 procent är muslimer.
Om vi lyckas integrera Turkiet i Europeiska unionen kommer det effektivt att kullkasta de islamiska fundamentalisternas teori om att våra västerländska värden och islam utesluter varandra, för det skulle då visa att de grundläggande värden som vi strider för är grundläggande värden för alla människor, oavsett om man är jude, muslim, kristen eller icke-troende.
Det är helt enkelt detta perspektiv, herr Poettering, som driver oss att inleda förhandlingarna.
Det finns en annan sak som vi inte bör underskatta, nämligen de reformer som Turkiet har drivit igenom under senare år, reformer som sattes i gång av Recep Tayyip Erdogan och som – låt mig säga det rent ut – är betydligt mer progressiva än alla de futtiga reformer som genomfördes av tidigare regeringar, både konservativa och socialdemokratiska.
För nio år sedan, den 15 december 1995, var jag en av de tre föredragandena om tullunionen med Turkiet, vid en tidpunkt då Tansu Çiller var landets premiärminister, vilket jag inte skall säga mer om just nu.
Hon vädjade då till oss: ” Låt oss för allt i världen få tullunionen.
Annars driver ni oss i islamisternas armar. ”
Nio månader senare bildade hon en koalition med Necmettin Erbakan, som vi vet.
Detta är historia; förtroendeklyftan är glömd.
Erdogan har verkligen inlett fler reformer än sina företrädare vid makten.
Det är bara det att reformerna inte är tillräckliga, men alla de människor som vi har talat med i Turkiet – alla förkämpar för mänskliga rättigheter, för kvinnors rättigheter, alla de demokratiska organisationerna, alla de demokratifrämjande sammanslutningarna, både arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna – alla har sagt oss, vilket Camiel Eurlings kan bekräfta, att utsikten till anslutning till Europeiska unionen har förändrat deras land, att utsikten till anslutning till unionen kommer att förvandla deras land till en vanlig parlamentarisk demokrati.
Allt detta kommer inte att ske från den ena dagen till den andra.
Om en anslutning blir aktuell, kommer den att äga rum någon gång i slutet av nästa årtionde, men möjligheten, utsikten, att få se detta stora land bli en vanlig västerländsk demokrati är en fredsdividend som vi inte får avvisa.
Låt mig fråga er, herr Poettering, vad som händer om ni avvisar turkarna?
Vad händer om reformprocessen avbryts?
Är det en risk ni kan ta?
Jag ställer er den frågan.
Tala om vad som skulle hända i ett privilegierat partnerskap om reformprocessen tvärstannade?
Vi vill höra det av er, men ni har inget att säga i frågan!
Detta är vad vi har att säga, och det är vårt tredje argument: om vi lyckas göra Turkiet demokratiskt och stabilt, om västerländska värderingar lyckas slå rot i det turkiska samhället, om vi ger turkarna chansen att bli vad de vill bli, med andra ord människor i Europa som godtar europeiska värden för sig själva, då kommer vi att skapa en europeisk union som förverkligar sin fredsprocess, sin potential till fred och demokratisk stabilisering i en region som mer än någonsin behöver demokrati, mänskliga rättigheter, social trygghet och fred.
Det är just dessa saker som vi i Europeiska unionen kommer att exportera till Turkiet – om allt går bra!
Detta är inte givet på förhand.
Ingen kan redan i början av processen säga om den verkligen kommer att bli framgångsrik eller inte, men det skulle vara nonchalant att inte försöka, och följaktligen, herr Eurlings, kommer vi som grupp att rösta för ert betänkande.
