# ID: svediakorp-gov450916
# author: Poettering (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
På fredag, den sjuttonde december, har stats- och regeringscheferna ett beslut att fatta, och det rör sig om ett beslut av långtgående betydelse.
Aldrig tidigare i EEG: s, EG: s eller EU: s historia har ett beslut fattats som kunnat få så långtgående följder som det om Turkiets medlemskap i EU.
Alla måste vara medvetna om att EU kommer att förändras i grunden om Turkiet blir EU-medlem.
I vår grupp intar olika personer olika ståndpunkter i frågan, som oundvikligt är.
Låt mig påpeka att det även i andra partier finns före detta regeringschefer som tar ställning för eller emot ett turkiskt medlemskap.
Vår grupp, det vill säga gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, bekräftar att vi inte kan godta några bindande skyldigheter, att inget sker automatiskt och att inget kan bestämmas på grundval av saker av den ena eller andra innebörden som före detta regeringschefer har sagt.
Vi bekräftar att Turkietfrågan är en samvetsfråga, eller väldigt mycket liknar en sådan, och godtar följaktligen naturligtvis att varje ledamot röstar efter sitt samvete.
Jag skulle vilja rikta ett hjärtligt tack till vår kollega Camiel Eurlings för hans betänkande och för att han gett mänskliga rättigheter så hög prioritet i det.
Kommissionen rekommenderar förhandlingar utan något bestämt slutdatum, om än med medlemskap som ett mål i sikte, och vår grupp kommer i morgon kväll att besluta vilken ståndpunkt den skall inta i frågan.
Det finns personer i vår grupp som helst inte skulle se några förhandlingar och som från början har sagt att de skulle föredra en annan form av partnerskap, som vi har gett namnet ” privilegierat partnerskap ”.
Det finns en annan falang som vill se förhandlingar som syftar till medlemskap i EU och en tredje som begär förhandlingar med ett alternativt partnerskap som mål, ett partnerskap som skulle vara privilegierat även det.
Men gemensamt för de tre ståndpunkterna är att Turkiet betraktas som ett stort och viktigt land som vi vill ha som partner och som vi vill stå på vänskaplig fot med.
De i vår grupp som antingen inte vill ha förhandlingar eller som, i likhet med mig själv, vill att dessa skall syfta till ett privilegierat partnerskap är djupt oroade för att en utvidgning där Turkiet ansluter sig till EU skulle kunna bli ödesdiger, att den skulle kunna leda till att européerna förlorar sin identitet och inverka negativt på den ” vi ” -känsla som ligger till grund för solidariteten i EU.
Vi i Europeiska folkpartiets grupp har anförtrott Wolfgang Schüssel uppgiften att samordna vår ståndpunkt, och, herr rådsordförande, eftersom det krävs enhällighet på toppmötet, skulle jag vilja råda och kräva av er i rådets ordförandeskap att vara flexibla nog att leda rådet mot en enhällig slutsats.
Om det blir förhandlingar, då måste det sägas – öppet och ärligt, samtidigt som de framsteg Turkiet har gjort erkänns – att vi kommer att befinna oss i den mycket märkliga situationen att vi förhandlar med ett land där mänskliga rättigheter kränks i stor skala.
Vi har hört det sägas, i årets mest absurda uttalande, att ingen systematisk tortyr förekommer, men om tortyren inte är systematiskt är den med visshet utbredd.
Vi vet också att förhandlingar pågår även med regeringarna, och bland de regeringar som Turkiet förhandlar med återfinns följaktligen den i Cypern, ett land som för Turkiets del inte ens existerar.
Det är något ologisk över det.
Vi ber den turkiske premiärministern att inte anklaga oss för att utnyttja Turkietfrågan för våra egna inrikespolitiska syften.
Tvärtom för vi diskussioner med allmänheten, och vi måste få folket med oss om vi skall ena Europa.
Inte heller ställer vi högre krav på Turkiet; det är ett land av en storlek som vi inte har sett i tidigare anslutningar, och allt detta måste därför diskuteras mycket, mycket noga.
Vårt mål måste vara att ha en framtid som en demokratisk och handlingskraftig europeisk union.
