# ID: svediakorp-gov450914
# author: Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 871
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.)
Herr talman!
Det är en stor ära att få vara här i dag och medverka i debatten om Turkiet när vi närmar oss Europeiska rådets avgörande möte där det skall beslutas om vi skall inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet.
Jag har följt parlamentets arbete med Turkietfrågan på nära håll och vill berömma kammarens ledamöter för deras vilja att föra en rationell och analytisk debatt.
I synnerhet vill jag tacka föredraganden, Camiel Eurlings, för det balanserade betänkande han har utarbetat, liksom även utskottet för utrikesfrågor för dess värdefulla arbete.
Den reviderade versionen av detta betänkande, som innefattar en mängd kompromissändringsförslag, demonstrerar kammarens vilja att nå bred enighet i den viktiga fråga vi diskuterar i dag.
I och med detta följer betänkandet i stora drag kommissionens rekommenderade linje, och jag är mycket glad över detta stöd.
Som Camiel Eurlings sade gör Turkiet verkligen framsteg när det gäller att införa den lagstiftning som kommissionen anser vara nödvändig för att uppfylla de politiska kriterierna.
Vi litar på att Europeiska rådet kommer att stödja vår rekommendation och inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet, under förutsättning att villkoren uppfylls.
Kommissionen har föreslagit en förhandlingsstrategi baserad på tre pelare.
Den första pelaren stöder reformprocessen i Turkiet.
Turkiet måste utvidga de rättsliga och politiska reformerna och förstärka genomförandet av dem för att göra dem verkligt oåterkalleliga.
Många av de frågor som tas upp i Camiel Eurlings betänkande kommer att behöva uppmärksammas ytterligare.
Jag tänker framför allt på följande saker: De kulturella rättigheterna behöver förstärkas ytterligare, situationen för de religiösa samfunden måste förbättras, kampen mot tortyr måste stärkas och militären måste hamna under fullständig civil kontroll.
Sedan den 6 oktober, då vår rekommendation antogs, har ytterligare förbättringar skett.
Till exempel har den nya lagen om sammanslutningar och straffprocesslagen antagits.
Genom utnämnandet av en civil generalsekreterare omvandlas det nationella säkerhetsrådet till ett rådgivande organ, och dess arbete blir mer öppet för insyn.
Jag kan försäkra kammarens ledamöter om att kommissionen fortsätter att engagera sig för att övervaka hur Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna.
Dessa kriterier är inte förhandlingsbara.
Den andra pelaren gäller ramen för anslutningsförhandlingarna med Turkiet med hänsyn till landets särskilda egenskaper.
Detta har inget att göra med diskriminering.
Turkiets anslutning skulle skilja sig från tidigare utvidgningar på grund av effekterna av följande samverkande faktorer: Turkiets befolkning, storlek, geografiska läge, ekonomi, säkerhetsläge och militära styrka.
Till exempel vill jag påminna er om att Turkiets befolkning står nära befolkningen i de tio nya stater som blev medlemmar i unionen i maj i år.
Utsikterna till en turkisk EU-anslutning väcker många legitima frågor och mycket oro och ängslan.
Det är vår plikt som demokratiska politiker att bemöta allmänhetens oro.
Därför är den tredje pelaren i vår strategi inriktad på att stärka den politiska och kulturella dialogen mellan befolkningen i EU: s medlemsstater och Turkiets befolkning.
Det är tydligt att Europaparlamentet kan och bör spela en viktig roll i genomförandet av detta projekt.
Jag vill kort ta upp Cypernfrågan, där jag i hög grad instämmer med det som står i betänkandet.
I juni välkomnade Europeiska rådet den turkiska regeringens positiva bidrag till FN: s generalsekreterares insatser för att nå en helhetslösning på Cypernproblemet.
Ansträngningarna för att nå en lösning måste återupptas.
Det står klart att anslutningsförhandlingarna skulle hållas inom ramen för en regeringskonferens bestående av 25 medlemsstater å ena sidan och Turkiet å den andra.
Vi förväntar oss också att Turkiet undertecknar ett protokoll som utvidgar associeringsavtalet till alla 25 medlemsstater.
EU: s förbindelser med Turkiet har en lång historia.
Utsikten om ett turkiskt medlemskap går tillbaka till associeringsavtalet 1963.
Trots de med- och motgångar vi har bevittnat under de senaste fyrtio åren har den turkiska målsättningen att gå med i Europeiska unionen bekräftats många gånger av Europeiska rådet, särskilt efter mötet i Helsingfors 1999.
Turkiet genomgår för närvarande en radikal förändringsprocess, som – enligt Camiel Eurlings beskrivning – innefattar en snabb attitydförändring.
Utsikterna till ett medlemskap har visat sig vara en mycket viktig katalysator för Turkiet när det gäller att inleda arbetet med långtgående konstitutionella och rättsliga reformer.
Jag är övertygad om att förhandlingsprocessen kommer att bidra till ytterligare reformer i Turkiet.
Till sin natur är detta en oviss process vars slutresultat inte kan garanteras på förhand.
Det yttersta målet för anslutningsförhandlingarna är en anslutning: något alternativ till en anslutning står inte på vår dagordning.
Jag slutar med att säga att de nödvändiga förberedelserna inför Turkiets anslutning kan dra ut på tiden långt in i nästa årtionde.
EU kommer att utvecklas under denna period, och Turkiet måste förändras på ett beslutsamt och fundamentalt sätt.
Hur som helst måste dessa anslutningsförhandlingar skötas försiktigt och förberedas noggrant för att underlätta en utveckling och ett slutresultat som förstärker det vi uppnått efter femtio år av europeisk integration.
Detta är vårt gemensamma mål och jag hoppas att vi alla kommer att göra vårt bästa för att nå det.
